För någon dag sen var det en brittisk populärvetenskaplig dokumentär, eller vad man ska kalla det, om våra hjärnor. Jag såg mest slutet.

Där hävdade speakerrösten att små barn utforskar sin värld vetenskapligt; de testar en tes och utvärderar resultatet av testet, för att sen ändra sitt beteende efter vad testet gav för resultat.

Ungefär så här; undrar om kloss nr 2 kan ställas ovanpå kloss nr 1, så här långt till höger. Nej, det gick inte, kloss nr 2 ramlade ner. Då provar jag att ställa kloss nr 2 mitt ovanpå kloss nr 1, titta, det gick mycket bättre. Alltså ställer vi klossarna mitt ovanpå den föregående.

Det som störde mig var att ordalydelsen och sättet som detta presenterades på, gjorde att det lät som något extremt häpnadsväckande och otroligt. Att verkligen barn kring 1 år kan vara vetenskapliga!? Hör och häpna!

Min teori är nog att på grund av att vår hjärna redan kring 1 års ålder har det sättet att lösa problem med, så har vi ett systematiserat ett sätt att undersöka vår värld på. Något som vi senare har kunnat göra till vetenskap.

Personligen tycker jag att det är mer spännande att hjärnan kan få oss att tro att vi är glada, bara för att mungiporna är i ett visst läge, oavsett skälet till att de hamnade i läget. Stoppa en penna i munnen på tvären och tryck den bakåt, så att mungiporna hamnar lite bakåt uppåt, efterliknande ett leende. Håll kvar så i en halv minut och notera att ditt stämningsläge blir positivare. Går ännu fortare om du gör det framför en spegel.

Märkligt att ett så sofistikerat system som nervsystemet är, inte kan skilja på verklighet och fake. Inte ens när det ser att det är fake.

Fridens!

Den 20:e januari hade jag åsikter om den pedofildebatt som var aktuell då. I dag kan jag inte låta bli att nämna några ord om det som händer kring Patrik Sjöbergs berättelse.

Återigen står Sverige chockat över att någon förgripit sig på barn, denna gången rör det sig om folk med hög profil i samhället, som har blivit drabbade. Pedofili har aldrig varit inkomstberoende, det är väl snarare så att ju mer inkomst någon har, desto lättare är det att sköta saken snyggt. Väletablerade personer i samhället undantas från misstanke per automatik och har bättre medel för att utöva makt, så att det går att dölja vad som hänt.

Incest sker i de mest välbärgade hemmen, pedofili i de finaste kretsarna. Precis som på andra ställen i samhället. Det som är nytt nu är att platsen för brottet är inom idrotten. Må hända är det cyniskt av mig; men hur är det möjligt att man kan vara så naiv att man tror att idrotten är en del av samhället, som är förskonad från detta?

Många tränare gör fantastiska insatser för barn- och ungdomsidrotten. De lägger ner sitt liv och sin själ i att jobba ideellt. De hjälper barn och unga att tro på sig själv och att hitta sin identitet. De lär ut hur man hanterar besvikelser i livet och hur man kan jobba för att nå sina drömmar.

Men pedofiler håller sig där det finns barn, de följer barnen. Och att försöka komma åt detta är lättare sagt än gjort. Det är bra att det kommer fram att saker som händer inom idrotten också, för det här är varken det första eller det sista som hänt. Idrottsrörelsen har ett stort jobb att ta tag i, de måste tröska igenom diskussionerna om detta. Visa att det inte är okej och något som inte accepteras, göra det svårt för de som letar lätta offer.

Mina varmaste tankar går till Patrik Sjöberg och alla andra drabbade. Jag är så otroligt ledsen över att de blev drabbade.

Fridens.

Det blev inte det lättaste här i världen. Inte för att jag hade trott att det skulle bli det, men så här illa var det nog inte tänkt att bli. Det tog lång tid att hitta utrymme för att skriva av mig lite.

Inte för att jag tror att det är någon större skara som väntat på ett nytt inlägg.

Det har hänt mycket i mitt liv. Tiden att sätta sig ned och reflektera över sakernas tillstånd har varit starkt begränsad. På både gott och ont. Det goda är att jag funnits nära mina vänner i verkligheten. Tagit del av deras liv, fått förmånen att stötta upp och finnas till. Det mindre goda är att jag inte varit själv på väldigt länge. Jag har saknat distansen och den självvalda isoleringen.

Men det ser ut att kunna bli bättre på den fronten.

Fridens!

Det har nästan alltid funnits män i mitt liv som jag har en väldigt nära relation med, men som inte innehåller sex. Jag har inte koll på vilka krafter och mekanismer som verkar i de relationerna, men de brukar vara väldigt givande.

När jag vill har jag alltid varit väldigt god vän med båda könen, det är ju människan som är intressant, inte om det är en han eller hon. Vad det gäller kvinnor är jag oftast nära vän med mina raka motsatser. Är det inte utseendemässigt så är det personligheten som skiljer. Det kan jag utan att tveka begripa, en till lika som mig, är inte så intressant. Jag lär mig mer av någon som inte har mitt tankesätt. Vad det gäller utsidan så har jag oftast väldigt tilltalande väninnor. Det är objektivt betraktat, tro inget annat, de är bildsköna. Och bildskön är inget man kan anklaga mig för att vara, dock är det knappast ett beklagande.

Vad det gäller vänrelationer med män så är det en fördel att inte vara skitsnygg. Jag är inte "farlig", jag utgör inte något hot, vare sig mot mannen i fråga eller mot en eventuell partner. I de flesta fallen kan kvinnan ifråga direkt avfärda eventuellt intresse för mig, från hennes man, och vi får ha relationen ifred.

Det hävdas med jämna mellanrum att män och kvinnor inte kan vara bara vänner, att relationen i nåt stycke kommer att sluta med sex. Icke säger jag, det handlar bara om vilja och inget annat. Visst; jag kan gott erkänna att jag glatt och villigt skulle kunna ha sex med alla av mina manliga vänner. De är alla underbara nog att duga som partners, inte snack om saken. Men jag vill inte. Och i de flesta fall gissar jag att de inte heller vill. Skälet är att det finns partners som som inte förtjänar att bli bedragna. Sen uppstår inte otroheter ut tomma intet heller, det krävs en rad aktiva val för att man ska hamna i säng med en annan människa. Jag väljer att ta det ansvaret, att aktivt välja bort situationer som skulle kunna leda till sex.

Sen måste jag ju medge att det genom åren också inträffat att det blivit sex. Men helst utan att någon kan bli sårad. Det kan vara nog så svårt att inte dras till en man som släpper i mig förbehållslöst i sitt huvud. Och en vänskap behöver verkligen inte bli knepig bara för att man haft sex, det handlar också om att välja. Och att stå för sina handlingar, ta ansvar för dem och placera dem i rätt sammanhang.

Jag har flera gånger försökt att rensa ut de manliga vännerna, eller i alla fall dra ner på kontakten. Det är inte så uppskattat i alla sammanhang, att ha många män runt sig, speciellt om man befinner sig i kvinnodominerade miljöer. Tänker ibland att jag inte ska skaffa fler, det får räcka med de som finns. Fast rätt vad det är så snubblar jag över någon ny som väcker min nyfikenhet. Om någon försvinner ut i perferin, så brukar det strax komma någon som fyller ut platsen. Vilket jag är mycket tacksam för.

Nå vad har jag min män till då, om jag inte har dem för sex? För att få andra perspektiv naturligtvis. Och de är inte heller så benägna att prata om sina eventuella barn, inte ens under värsta småbarnsåren. För de gör mina väninnor, de är stundom så uppfyllda av sina barn att man skulle kunna tro att de är fysiskt ihopsmälta. Och misstolka mig inte; det är inget fel på det, så fungerar tydligen moderskap och det är okej. Jag har lärt mig otroligt mycket om hur det är att vara mamma, trots att jag själv inte är eller kommer att bli biologisk mor åt någon. Men tråkigt att lyssna på i längden, även om jag vet att det blir bättre med tiden.

För drygt ett år sen mötte jag min senaste manliga vän. Det var ett fantastiskt dygn, ett sånt man bara kan fantisera om. Är iväg på en tillställning som varar över ett dygn. Trodde inte att jag skulle känna en käft, men det visar sig att det dyker upp ett mindre gäng där jag känner en person rätt väl. Det gör att jag får gratisbiljett till resten av den lilla gruppen. Vid middagen lär jag känna de andra i gruppen. Med där finns en man som är något år äldre, läcker som attan, charmig som få och bara helt underbar. Jag håller lite distans och koncenterar mig på de andra i gruppen. Efter en mycket trevlig middag så splittras den stora gruppen upp och jag går och gör lite ärenden.

När jag senare springer på den mindre gruppen som jag ätit middag med, så kommer den tokcharmige mannen fram och sen har jag hans odelade uppmärksamhet resten av dygnet. Det var helt underbart att träffa en främling som visar sig vara så härlig och som bara bekräftar mig till 200%, utan att stöta på mig. Han fanns vid min sida och var en fantastisk gentleman. Vi har behållit kontakten och jag har haft ett riktigt roligt år med honom. Alla borde få ha en sån som han i sitt liv, det är en riktig lyx!

Så jag kommer nog att behålla mina män i mitt liv, de hehövs. Var enda en av dem, alla på sitt vis. Och med lite tur kommer det att dyka upp nya bekantskaper som så småningom blir goda vänner.

Fridens!