Det framförs idéer om att ungdomar bara ska ha 75% av lägsta lönen inom ett yrke under första anställningsåret. Det genomförs på några platser i landet.

Men helt seriöst; vad fan tänker de som ivrar förslaget med? Tänker de alls?

Det ivrarna hoppas på är att det ska leda till fler unga som får jobb inom exempelvis kommunerna. Precis som sänkt resturangmoms skulle ge unga jobb inom resturangbranschen. Det verkar floppa fett. Detsamma gissar jag att den här idén kommer att göra också. Tror ju inte att det kommer att skapas fler jobb på det här sättet. Kommunerna ser möjligtvis ett läge där de kan spara lite till i budgeten. Unga kostar i dag inte speciellt mycket för arbetsgivare att anställa, i jämförelse med en 40-åring. Att en utbildad undersköterska ska ställa sig och jobba för 75% av lönen, enbart på grund av ålder, jag tror det inte kommer att funka.

Och sen då? Ska de som har "ungdomslöner" också få betala enbart 75% av hemförsäkrigen, bussbiljetterna, matvarorna och så vidare? Skulle ju inte tro det. Så är det ju inte för de som är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa. Det är nog svårt att få livet att gå runt som ung, redan idag. Jag har otroligt svårt att se att det här förslaget skulle göra någon större skillnad. Gissar mer att det kommer att bli starten på fortsatt lönedumpning.

Sen har vi ju det faktumet att i Sverige har vi kommit överrens om att det är arbetsmarknadens parter som fastställer lönenivåerna på arbetsmarknaden. Inte politiker med tvivelaktiga motiv och dolda agendor.

Och faktiskt så finns det exempel med mer konstruktiva lösningar. Inom IF Metalls "Ramavtal för yrkesintroduktion" har de och ABB Karlskrona, samt några fler företag i området, skapat ett projekt för att få unga i jobb och bra arbetstagare till företagen. Där unga får utbildning och upplärning i ett yrke, för att sen få anställning på företaget. Under utbildningen fick ungdomarna lägre löner, efter avslutad utbildning och introduktion så gick de in på avtalsmässiga löner. Den som vill läsa mer kan kika här. Ett läge där båda parter vinner, borde vara det mest önskvärda.

Glädjande nog ska det provas på fler ställen i landet.

Fridens!

Förra året ondgjorde jag mig över medias drev mot personer i maktställning.

Jag vill bara förtydliga att visst ska saker granskas, inte tu tal om det, men det som media gör är inte mycket till granskning. Det verkar mest vara lite hetsjakt, bara för att de tycker att det är kul. Ett nytt alternativ har dessutom dykt upp den senaste veckan, att hålla igång en fråga för att man inte har bättre för sig. Jag gissar att det är för att media inte orkar ta reda på vad som hänt i världen i övrigt. Det är ju tokenkelt att snöa in på en fråga och köra sina egna eller andras repotage, i repris, i sin egen sändning. Kräver ingen större journalistisk gärning direkt.

Det som har hänt är ju då att Göran Hägglund i KD blev kvar, stort grattis till honom, Mats Odell blev av media framställd som både ond och ful. Håkan Juholt fick kliva av efter ett klassiskt drev, i kombination med att hans egen mun inte var tyst på rätt ställen. Men den sån mun behöver man inga fiender. Carl Bilt kom man ju inte speciellt långt med i vanlig ordning, han är ju utrikesminister fortfarande, så vitt jag vet.

Den senaste frågan som fått mig att avstå media i alla former är statsministerns uttalande om att vi kommer att behöva jobba till 75 år, innan pension. Det har präglat nyhetsflödet sen han först sa det. Alltså; jag har inget emot att vi diskuterar hur vi ska finansiera våra framtida pensioner och problematiken kring det. Men när det enda som kommer fram i nyhetsflödet är just det, då blir det bara en ickefråga för min del. Jag orkar inte höra samma sak tuggas om och spottas ut av olika personer.

Jag har nog varit lite naiv innan, men under förra året så har jag kommit fram till att journalistkåren är ganska lata och ganska enkelspåriga. Det finns lysande undantag, med all säkerhet, men de når ju inte ut. De drunknar i kakafonin som de lata journalisterna orsakar.

Fridens! 

Sveriges Television slår på stora trumman över en vårdskandal kring vårdföretaget Carema.  Hur mycket skandal är det egentligen?  Är inte det som sker ganska väntat? Vem trodde annat?

För den som vill fördjupa sig i frågan, kan man börja se och läsa här, här eller här.

Jag kan inte begripa hur politiker, intresseorganisationer och gemene man kan vara så otroligt naiva, att de tror att allt ska var perfekt bara för att vård och omsorg bedrivs i företagsform. Det verkar finnas någon form av föreställning om att bara det är ett företag så är det högre kvalitet på verksamheten som bedrivs. Sen struntar man i att företaget har krav om att prestera någon form av vinst. I dag finns inga vettiga regler kring hur vinsten ur vårdföretag ska hanteras. Våra nordiska grannar har i alla fall lyckats med regleringen kring skolföretagen, där vinsten ska gå tillbaka in i verksamheten. Det är möjligt att de även lyckats med vårdföretagens vinster, det vet jag faktiskt inte.

Enligt mig kan vårdföretag få gå med vinst, men då ska vinsten investeras i verksamheten. Vinsten ska inte hamna i ägarfickor.

Jag anser för det första att det är osmakligt att tjäna pengar på att vårda. Om verksamheten går runt och ger viss vinst som används till att utveckla verksamheten, det kan jag köpa. Men inte vinstkrav på 25% som går till ägarna. För det andra är mina skattepengar som hamnar i ägarnas fickor. Jag betalar inte skatt för att enskillda individer ska bli rika. Mina surt förvärvade kronor ska gå till vård, skola, vägar, vatten och annat som det är bättre att vi som samhälle löser gemensamt.

Men det som förvånar mig mest är upprördheten över att vinsten är viktigare, än att exempelvis ha rätt bemanning. Om det finns vinstkrav att uppnå, så kommer det att bestämma vilka resurser som finns i den dagliga vården. Sen spelar kommunernas okunskap kring upphandlingar en stor roll. I de anbud som läggs ut, ställs inte kraven så tydligt, att det framgår vad som måste finnas på exempelvis ett demensboende. Vissa kommuner är bättre än andra, men ingen är bra. Det kan ju verka läckert att lägga ut olika typer av boenden till upphandling och låta de olika aktörerna tävla om priset för att driva verksamheten. Lägst anbud vinner. Låga anbud innebär att man dragit ner på något, att det finns kostnader som man tagit bort. Därmed inte sagt att det som tidigare kostat, helt plötsligt är borta ur verksamheten. Den absolut största kostnaden i en verksamhetsbudget är personalen, alltså är det där som neddragningar ger störst effekt. 

Nu har Carema blivit "påkomna", hur ser det ut i de andra vårdföretagen? Är det någon som på fullt allvar tror att Attendo är bättre i det här fallet? Eller att någon av de andra vårdföretagen skulle lyckas hålla god kvalité med för låg bemanning?

Jag är nog ganska desillusionerad vid det här laget, jag har inte sett någon som lyckats bra i det långa loppet.

Utan frid.

Jag tänker inte kommentera Juholtaffären som sådant, det finns så många andra som gjort det. Men jag tycker mig se en tydlig tendens i dessa drev som blåst förbi de senaste åren.

Det måste vara skitskoj att vara den som bestämmer svensk politik. Att göra det från insidan, fast man inte ens är närvarande eller medlem i nåt parti.  Att ha makten att sätta partiernas egna processer och interna agendor helt ur spel. Att näringslivet inte ens har en chans att styra våra politiker, det finns andra som snott den arenan numera. Det är möjligt att näringslivet gör som de vill ändå, det är ju knappast nån som hinner hålla koll på dem i dagsläget.

För att nämna några politiker som media avsatt: Mona Sahlin, Sven-Ove Littorin och Maud Olofsson. Lars Ohly är det tyst om just nu. Kampanj pågår mot Göran Högglund och  sen var det ju även Håkan Juholt. Jag måste ju erskänna att det är med illa dold förtjusning som jag ser att Socialdemokraternas partistyrelse, valde att behålla Juholt. Inte för att det som hänt är ogjort, det är något som kommer att påverka Socialdemokraterna för överskådlig framtid. Utan mest för att de inte ville gå medias ärenden. Sen kan Juholt få gå om ett år, vad vet jag, men då är det kanske inte på grund av att media samfällt kräver det.

När nåt gräsligt komms på om våra folkvalda, så är media de som avslöjar, anmäler, gör förundersökning, beslutar om åtal samt fäller personen i fråga. Speciellt om det gäller någon som verkar på riksplanet. Media ringer runt till de olika lokala organisationerna i landet och pratar med dem. De lokala partiföreträdarna blir så till sig av att riksmedia hör av sig, att de svarar vad som helst. Bara de blir citerade i riksmedia! Det är jättepopulärt att kräva avgångar till höger och vänster om man är lokal partiföreträdare, oavsett partitillhörighet.

Och ja, jag vet att det alltid finns lokala företrädare som inte gillar den som är partiledare, eller förbundsledare i annan organisation för den delen. De som var emot redan vid valet av personen från första början, de kan jag förstå. Värre är det med gnällgökarna som ändrar åsikt bara för att media vill det. Det borde gå att se igenom spelet, medieavsatta rikspolitiker börjar ju radas upp på långa pärlband. Det är ju inget nytt direkt.

Jag har inget stalltips på vem som torskar dit nästan gång. Annie Lööw sitter nog säkert ett tag till. Fredrik Reinfeldt kommer Expressen att skydda till varje pris, vilket de redan tidigare gjort, så han har nog inget att frukta. Carl Bildt är så elak med alla journalister, så honom vågar ingen gå på. Det är nog rätt många som gått hem till redaktionen och gråtit en skvätt efter att ha försökt intervjua karln. Även om jag ogillar honom skarpt, så måste jag ju beundra hans sätt att fullständigt pulverisera alla journalister som ens antyder till att komma med det ifrågasättande.

Så jag låter det vara osagt. Men att det kommer, det är lika säkert som amen i kyrkan. Ha bara lite tålamod!

Fridens

Det gör mig väldigt illa berörd när demokratiska länder, tar till odemokratiska medel för att försöka upprätthålla demokratin. Jag tycker inte om det, skitsamma hur naiv jag än må vara.  Är det verkligen rätta vägen? Finns det nån sån?

För ett tag sen förbjöds en organisation i Tyskland, på grund av att den ansågs vara ett hot mot samhället och att den bryter mot landets konstitution.  Det går att läsa mer här. Jag kan inte Tysklands konstitution, jag vet inte vilken del myndigheterna åberopar ur den, för att kunna göra den här åtgärden. 

En av Sveriges fyra grundlagar är Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform, i vardagligt tal kallad Regeringsformen. Den innehåller ett kapitel om grundläggande fri- och rättigheter, där föreningsfriheten finns uppräknad. 1 och 2 §§ i kapitel 2, anger ganska starkt vad som är okej eller inte, vad det gäller kring föreningar. Kort sagt så är det okej att vara med i en förening, oavsett vilken, likväl som det är okej att stå utanför. Det står inget om vilken typ av föreningar det rör eller om det finns några begränsningar alls. Alltså gör det inte det heller. Att förbjuda en förening i Sverige är inte okej enligt lag.

2008 gick Svenska FN-förbundet ut med den allt annat än lysade idén att Sverige ska förbjuda rasistiska, högerextrema och/eller nazistiska organisationer. Detta med hänvisning till FN-konventionen om etnisk diskriminering och som en del i en större strategi mot intoleransens utbredning. Jag höll på att smälla av, på riktigt. Här står en del av "de goda krafterna" och talar om att vissa åsikter inte passar. Att det är okej att inskränka vissa av grundlagarna, för vissa medborgare på grund av åsikt. Kan det någonsin vara okej?

Men det är ingen lätt fråga för det. Jag kan vackla rejält i frågan och verkligen måste tänka till ett par extra gånger. Jag kan se vad i ett förbud som kanske skulle kännas som en vinst. Åtminstånde kortsiktigt. Men i det långa loppet så anser jag att det aldrig går att vinna över dessa mörka krafter med deras egna medel. 

Fridens! 

Delar av texten är publicerad redan 2008.

Annie Lööf blev i helgen vald till Centerns nya partiledare. 28 år gammal, det är rekord i att vara ung patiledare i Sverige. Hon kommer med största sannolikhet att bli vår yngsta regeringsmedlem genom tiderna. Stort grattis och ännu större lycka till!

För jag gissar att det på nyhetsredaktioner runt om i landet, just i detta nu, sitter ett gäng människor och bara funderar på hur de ska knäcka henne. Att hon som ung kvinna inte ska tro att hon är någon och de kommer att försöka hitta en massa skit om henne. Eller se till att hon gör bort sig våldsamt.

Jag har haft tillräckligt god insyn i hur nyhetsredaktioner bedrivs, för att veta att detta har hänt gång efter annan, under de senaste 20 åren. Och i flera fall har de lyckats. Detta gäller både för riksmedia och för lokalmedia.

Jag är inte ens det allra minsta Centerpartist, inte ett endaste nå. Men jag önskar inte ens min värsta fiende den granskning hon riskerar att få, de närmsta åren.

Jag hoppas så att Annie Lööf har folk kring sig som kan stötta henne och att hon aldrig behöver utstå ett mediedrev. Jag hoppas så att jag blir motbevisad i min oro, att jag har tokfel.

För den som vill läsa mer om den nya partiledaren, så går det att göra här.

Frid.