Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge bort. Inget avancerat, bara lite skoj bilder på dem unde de år de funnits till.

Fast sen kom jag på att det vire lite skoj att ta med bild från när svägerskan var gravid och ännu roligare om det fanns bilder på svägerskan när vi knappt ens visste att hon var gravid. Jodå, jag hittade såna också. Därefter kom jag på att det skulle vara lite skoj att ta med bilder på deras far när han var liten. En och annan sån bild fanns också, bara att scanna. För att inte tala om hur skoj det vore att ta med bilder på släkten och berätta om vår farmor och farfar, morbröder med familj och mormor med lite kusiner och deras barn. Vad de gjort genom livet och när de gifte sig samt lite annat om dem.

Det är nu jag konstaterar att det håller på att bli en mindre släktkrönika, det lilla opretatiösa projektet har helt plötsligt fått en helt annan och klart mer seriös inriktning. Det blir en del sökande efter uppgifter och dessutom en hel del intressanta aha-upplevelser. Saker som jag inte riktigt fick ihop som barn men som jag förstår idag. Det känns riktigt bra.

Så när jag ändå är igång så kommer jag på att slänga in ett par recept på de kakor som bakas i vår familj. Fast då måste jag baka de kakorna också, för jag har inga bilder på dem. Vilket jag håller på med nu. Flera satser av varje sort har det blivit, de ska ju liksom se rätt ut. Och tro mig; jag eftersträvar inte perfektion, det är inte min grej. Men de ska ha ett visst utseende, så som farmor, mormor och mamma gjorde dem.

Jag får se hur mycket mer som kommer att hinna smita in i fotoboken, innan den blir klar!

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...

Det är första december idag. Det är inte pyntat till advent det minsta i det hem jag befinner mig nu. Mitt första/primära hem. Finns inte ett endaste ting som är det minsta advent. Det har inte hunnits med. Ett av skälen är att jag befunnit mig i mit...