Jag är vredgad över massmedia.

Må hända kan det tyckas att är det ett gravt slag i luften och något missriktat. Men media är rakt klappkassa på att rapportera från den här typen av händelser.  I flera fall benämns händelserna som ”illdåd”, ”vansinnesdåd”, ”en galnings verk” och en hel del annat. Benämningar som på flera sätt befriar gärningsmannen från ansvar.
Där det i orden finns nån sorts förklaring till att dåden utfördes. Glöm det, det finns ingen förklaring.

Men ilskan kring media rör också hur de glatt och villigt sprider gärningsmannens namn och idéer. För är det något han verkligen hoppas på så är det att bli känd. Han vill ju bli ihågkommen för dåden, det är ju liksom meningen, det är hans plan. Och media dansar så gärna efter den pipan. Till vilken nytta? Jag kommer aldrig att kalla honom för annat än gärningsmannen i Oslo, möjligen mördaren. Inte är det för allmänhetens nytta i alla fall, och inte ligger det i allmänhetens intresse att få reda på allt om gärningsmannen. Han förtjänar inte att bli känd, men media ser till att hans namn finns med överallt.

Nån slocknad stjärna har till och med kommit på att man kan använda hans initialer, troligen för att kunna twittra enklare. Men det spelar ingen roll, han omnämns ju ändå vid namn. Till min glädje ser jag att nån enstaka journalist tagit ställning i frågan. Under den vackra manifestationen på Sergels torg i fredags, så lät man konsekvent bli att nämna gärningsmannens namn. Något jag högaktar talarna för.

Och vad det gäller hans idéer så har jag hört det motiveras med att ”om allmänheten får se vad han skrivit så kommer de att ta avstånd från dåden” eller det lama försvaret ”där finns förklaringen till att dåden kunde inträffa”. Men seriöst; som om det någonsin skulle kunna finnas godtagbart skäl till att någon dödar med bomber och skjutvapen i fredstid? Vem tar inte avstånd från dåden, helt utan att veta något som helst skäl? Och de som inte tar avstånd, de hoppar väl jämfota av lycka över att se deras idéer spridas med vindens hastighet, de har aldrig själva kunna åstadkomma den täckningen geografiskt.

Om jag tar på mig mina cyniska glasögon så kan jag begripa rationellt att annonsfinansierad media vill ha många som läser. De tar jag inte heller på allvar, jag vet ju vilka bevekelsegrunder de har. Men jag blir rakt förbannad på public service-nyheterna som går i samma fällor. I Rapport och Aktuellts uppdrag ligger inte att maximera antalet tittare, men de beter sig så. Deras agerande är så urbota korkat gjort att det nog saknar motstycke.

Det finns ingen ”förklaring” till dessa dåd som någon kommer att förstå, inte utan att man sänker sig till gärningsmannens nivå. För oss hyfsat normala människor finns ingen förklaring. För det här är ren, oförvanskad och förkroppsligad ondska. Av någon anledning finns det ett motstånd hos den breda massan i att ens acceptera att ondska existerar. Men så är det, händelserna i Oslo går inte att omformulera till något annat än just ondska. Benämn saker vid dess rätta namn.

Med en önskan om frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...