Det har gått en dryga månad sen de vedervärdiga dåden i Oslo. I söndags hölls det en stor minneshögtid för offren. Dagligen skrivs det om händelserna och jag gissar att det kommer att fortsätta ett bra tag framöver.

Jag skrev här och att det inte fanns, och finns, inga förmildrande omständigheter kring gärningsmannens handlade. Och att sätta epitet som " en galnings verk" och "vansinnesdåd" på händelserna, verkligen avskyr jag, det skrev jag om här. För börjar man prata om att det finns någon form av psykisk åkomma kring dessa dåd, så finns i det resonemanget en inbyggd förklaring och ursäkt för handlandet. Och det gör det sannerligen inte, anser jag! Det är också en inbjudan till att distansiera sig till gärningsmannen, att han inte ens skulle vara människa.

För det är som Tanja skriver i den här texten, i sin blogg:

"att alla så himla gärna vill att personer som gör nåt dumt ska vara ordentligt psykiskt störda, så man kan ha trevliga vattentäta skott mellan "de" och "vi som är normala och skulle aldrig"...

Jag ser gärningsmannen som människa och jag ser hans handlingar som ett utslag av ren ondska, nåt som verkar vara en tröstlöst allmänmänsklig handling, världen över.

Tanja Suhininas blogg är för övrigt väldigt bra, väl värd att kika på, du hittar den här!

Frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...