Eminenta Tanja har skapat denna utmaning kallad Vecka 6, för ett tag sen. Jag valde att låta bli att anta utmaningen veckan som gick, men fick en del tankar kring ämnet ändå.

Att sova med någon anses tydligen vara en mycket intim handling. Alltså bara sovandet, man behöver inte göra något av sexuell natur för att vara intima i den situationen. Sömnen gör oss sårbara, vi är inte medvetna om världen runt om oss, vi har ingen kontroll över våra kroppsfunktioner. Vem som helst kan säga att vad som helst hänt och det går inte att säga emot. Om båda sover så är det ju inget större problem, då är ju den andra inte heller medveten om vad som händer och sker.

Hos mig väcker en sovande människa oftast en väldig ömhet och förundran. Jag tycker om att se andra sova. Höra deras lugna, jämna andetag. Se hur avslappnade och rofyllda de är. Men jag blir även starkt medveten om hur oskyddade de är och det väcker mina skyddsinstinkter, viljan att vaka över människan. Låta denne få fortsätta ha sin ro, inte störa och att se till att inget stör den som sover. Likadant reagerar jag på människor som vaknar upp, nyvakna människor är vackra och lika oskyddade. Det finns något sällsamt över dem. Jag är inte förtjust i att väcka andra, men måste jag, så gör jag det så försiktigt jag bara kan.

Vad jag vet om min egen sömn (enligt tidigare och nuvarande partners, tack så mycket!) så kan jag vara allt annat än rofylld. Förutom att normala kroppsfunktioner fungerar, så har jag en förmåga att snarka. Jag är mycket tacksam om någon väcker mig och berättar att jag gör det. Så jag har chans att vända på mig. Jag talar i sömnen med jämna mellanrum. Klart och tydligt, långa dialoger med någon som figurerar i min dröm. Det har i vissa fall varit möjligt att jag även haft en fullständigt vettig dialog med någon som varit vaken. Vilket gjort att den jag talat med, trott att jag varit vaken. Vilket har lett till förvirring senare, då jag inte ens vet om att vi pratat.

Jag rör mig mycket, är som en liten torktumlare, kan vakna med huvudet i fotänden. Eller instoppat i påslakanet (hyggligt bekvämt), även örngottet har jag knölat in huvudet i (klart obekvämt). Jag går i sömnen. Inte ofta, men det händer.  Lämnar sängkläder över hela boendeytan. Det är så jag (och andra) märker att jag varit ute och rört på mig under natten. Jag har aldrig öppnat dörrar eller lås, så jag tror inte det finns risk för att jag traskar ut ur lägenhet eller hus. Konstateras kan att allt detta lett till otroliga muntrationer hos mina partners, men det bjuder jag på!

Jag har aldrig upplevt själva sovandet som en sån där intim sak, man sover, end of story. Jag har inte problem med närhet i vaket/påklätt tillstånd och i mitt fall har jag det inte heller som sovande/avklädd. Är man inbjuden som gäst i min säng, så har man också tillträde till mig fysiskt, för närhet eller för sex. Det finns med i hela idén om sova ihop, i min värld är personen "godkänd" för båda aktiviteterna, även om det inte alltid är uttalat. 

I annat fall sover berörd person på soffan eller i gästrummet.

Mitt förhållande till andras sovande får mig dock att tveka på att väcka någon, om jag skulle känna att sexlusten faller på. Även om jag vet att det är uppskattat, riktigt uppskattat. Och att jag själv verkligen uppskattar att bli väckt för sex. Få saker är så ljuvligt som att få vakna till under, som smek och närhet. Min kropp fullständigt älskar det, ingen tvekan om gensvaret där. Att älska på kvällen, är överskattat som attan, efter nån timmes sömn blir allt sex bättre.

För min del är stunden innan man somnar tillsammans, den underbaraste tidpunkten på dagen, oavsett vem jag sover med. Jag kan längta efter den en hel dag. Jag har dessutom förmånen att få somna brevid den bättre hälften i stort sett varje kväll, väl medveten om hur lyckligt lottad jag är.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...