Den 20:e januari hade jag åsikter om den pedofildebatt som var aktuell då. I dag kan jag inte låta bli att nämna några ord om det som händer kring Patrik Sjöbergs berättelse.

Återigen står Sverige chockat över att någon förgripit sig på barn, denna gången rör det sig om folk med hög profil i samhället, som har blivit drabbade. Pedofili har aldrig varit inkomstberoende, det är väl snarare så att ju mer inkomst någon har, desto lättare är det att sköta saken snyggt. Väletablerade personer i samhället undantas från misstanke per automatik och har bättre medel för att utöva makt, så att det går att dölja vad som hänt.

Incest sker i de mest välbärgade hemmen, pedofili i de finaste kretsarna. Precis som på andra ställen i samhället. Det som är nytt nu är att platsen för brottet är inom idrotten. Må hända är det cyniskt av mig; men hur är det möjligt att man kan vara så naiv att man tror att idrotten är en del av samhället, som är förskonad från detta?

Många tränare gör fantastiska insatser för barn- och ungdomsidrotten. De lägger ner sitt liv och sin själ i att jobba ideellt. De hjälper barn och unga att tro på sig själv och att hitta sin identitet. De lär ut hur man hanterar besvikelser i livet och hur man kan jobba för att nå sina drömmar.

Men pedofiler håller sig där det finns barn, de följer barnen. Och att försöka komma åt detta är lättare sagt än gjort. Det är bra att det kommer fram att saker som händer inom idrotten också, för det här är varken det första eller det sista som hänt. Idrottsrörelsen har ett stort jobb att ta tag i, de måste tröska igenom diskussionerna om detta. Visa att det inte är okej och något som inte accepteras, göra det svårt för de som letar lätta offer.

Mina varmaste tankar går till Patrik Sjöberg och alla andra drabbade. Jag är så otroligt ledsen över att de blev drabbade.

Fridens.