Har sprungit på ett nytt begrepp idag; schemalagd egentid.

Men det är ju helt underbart! Tror aldrig jag har haft nåt sånt planerat, men jag ser verkligen nyttan av det. I det uppkomna fallet så bannades i princip all elektronisk kommunikation, inga mobiltelefoner, ingen chatt, inge nåt när andra ville ha kontakt. Otroligt sympatisk tanke.

Visst screenar jag mina inkommande samtal och mail till en viss gräns och faktiskt på regelbunden basis. Jag har inte behovet att alltid vara tillgänglig, alltid få veta vad som händer. Tänker ofta på den tid då man inte fick tag på folk när som helst, det gick lika bra det. Och det är inte mer än 10 år sedan som mobiltelefoner blev mer allmänt spridda.

Ju mer jag tänker på det så är nog mitt behov av egentid rätt stort. Inte bara egen tid iväg från kommunikation och pryttlar av alla de slag, jag behöver komma ifrån folk helt. Få vara ifred, få vara själv.

Det är nog det största behovet, men också det svåraste att vaska fram. Ännu svårare att försöka schemalägga. Och jag tänker att när jag liks ändå inte blir lämnad ifred, då kan jag lika gärna ha alla kommunikationspryttlar igång också. Det är ju ändå förstört, gör varken till eller ifrån.

Det är något för ofta som jag önskar att jag fortfarande bodde själv, något för ofta för att vara helt hälsosamt.

Fridens!