Här om dagen mötte jag min mystiske bloggare, inte IRL, utan via Skype. Det ska väl tilläggas att han inte är speciellt mystisk längre. Det var han inte ens innan jag såg honom då. Men han är väl så spännande och intressant, det finns mycket vettigt i den karln. Han håller på att bli en riktigt god vän.

Det var ett hjärtligt och behagligt möte. Otroligt trevliga diskussioner med givande innehåll, även om det var på en ganska lättsam nivå. Inga djuplodande konversationer direkt. Och det hade jag inte förväntat mig heller. Jag gissar att det kan ta ett tag, Skype är ett ganska nytt medium för mig att kommunicera med en människa, som jag inte har en IRL-relation med innan. Mina "vanliga" vänner och släkt finns på Skype och vi kommunicerar där, men då bryr jag mig verkligen inte om nåt, de vet ju vem jag är i alla fall. Här blev det lite trevande, men mysigt.

Det var mycket trevligt att få se hur han använde mimik och gester, mycket behagligt att höra hans röst också. Att få höra hur han använde språket. Det var otroligt tillfredställande! Tiden verkligen upphörde att existera.

Så nu är han ännu lite mer verklig, eller rätt mycket verklig. Jag ser verkligen fram emot att få mötas igen över Skype.

Fridens!