Det har gått en dryga månad sen de vedervärdiga dåden i Oslo. I söndags hölls det en stor minneshögtid för offren. Dagligen skrivs det om händelserna och jag gissar att det kommer att fortsätta ett bra tag framöver.

Jag skrev här och att det inte fanns, och finns, inga förmildrande omständigheter kring gärningsmannens handlade. Och att sätta epitet som " en galnings verk" och "vansinnesdåd" på händelserna, verkligen avskyr jag, det skrev jag om här. För börjar man prata om att det finns någon form av psykisk åkomma kring dessa dåd, så finns i det resonemanget en inbyggd förklaring och ursäkt för handlandet. Och det gör det sannerligen inte, anser jag! Det är också en inbjudan till att distansiera sig till gärningsmannen, att han inte ens skulle vara människa.

För det är som Tanja skriver i den här texten, i sin blogg:

"att alla så himla gärna vill att personer som gör nåt dumt ska vara ordentligt psykiskt störda, så man kan ha trevliga vattentäta skott mellan "de" och "vi som är normala och skulle aldrig"...

Jag ser gärningsmannen som människa och jag ser hans handlingar som ett utslag av ren ondska, nåt som verkar vara en tröstlöst allmänmänsklig handling, världen över.

Tanja Suhininas blogg är för övrigt väldigt bra, väl värd att kika på, du hittar den här!

Frid.