Tidigt i denna blogg funderade jag på hur det skulle kännas om någon som känner mig IRL, gjorde kopplingen mellan denna blogg och mig som person. Alltså att jag blivit identifierad. Jag fick lite lätt hjärtinfarkt när jag såg att besöksstatistiken började stiga, det är ju en bekräftelse på att någon läst det jag skrivit. Bara det kändes lite skrämmande. Jag hade tänkt att jag skulle hålla mig i mitt lilla anonyma hörn, där ingen hittade mig. Få ha min ventil ifred.

Idag finns det finns en och annan som faktiskt känner till koppligen mellan personen IRL och bloggen, det är mindre än en handfull personer. De finns inte i min vardag, de är mycket perifiera i min värld och förstår mycket väl konceptet med att hålla tyst.

Nu vet jag i alla fall hur det känns att bli avslöjad. Personen ifråga valde att bekänna färg och jag kan gissa att personen gjorde det tämligen snart. Jag har fått beskedet via mail. Reaktionen var allt annat än behglig, även om personen som bekände färg är en behaglig människa. Jag skulle kunna gissa att personen i fråga tycker jag är en fåntratt, som reagerade som jag gjorde. Jag vet inte ens om personen kommer att läsa det som står här, än mindre följa bloggen med nån regelbundenhet. Men det fanns också en liten chock i att förstå att det var just den här personen, som hittat mig. Många andra skulle jag ju ha gissat på, men inte just denna.

Nu är det som det är och jag kommer att fortsätta skriva här i alla fall. Anonym eller inte.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...