Min far har fått sig avporträtterad i olja. Min far är en vanlig hygglig svensk som inte haft några framstående positioner i samhället. Han är inte rik eller har gjort något som vanligtvis kan anses som hjältedådigt. Inga sportsliga framgångar att skryta om. Egentligen inget skäl som helst för att få ett porträtt i olja gjort. Det är inte heller ett beställningsjobb från oss i familj, släkt eller vänkrets. Inte heller är porträttet gjort till nån jämn födelsedag eller annan högtid. Men det finns där, hyfsat stor, skulle kunna gissa på 50x70 cm, den kan vara större också.

Normalt krävs det att man är framstående i nåt för att någon ska vara villig att lägga ner pengarna det kostar att få ett oljeporträtt. Personerna avbildas i strama miljöer, med strama kläder och stramt ansikte. Det ska råda allvar och värdighet över porträttet, så att alla direkt förstår hur viktig personen är. Min fars oljeporträtt är inte alls stramt. Det har glada färger, min far skrattar på bilden, han har vardagskläder, är lite lagomt okammad. Porträttet är en gåva från en elev han hade i tillämpad svenska. Alltså svenska för flyktingar som väntar på beslut om uppehållstillstånd. Min far fick den som avskedsgåva av eleven.

Det är ju trevligt att han fått porträttet, klart udda gåva, det hänger i finrummet. Gott så. Men det riktigt roliga kommer att hända om några hundra år. Jag hoppas verkligen att porträttet fortfarande existerar då, speciellt om vi inte fått haft kvar det i släkten, att det är kvar ändå och inte har blivit förstört. Och jag hoppas att porträttet blir satt i handen på någon kunnig person som ska försöka skapa en historia kring det eller värdera verket. Jag skulle så gärna vilja vara med och höra bryderierna kring att en man ur allmogen har hamnat på en oljemålning, i en tid då fotografiet var det gängse sättet att avporträttera någon! Tyvärr så lär jag aldrig få uppleva det, men jag kan ju hoppas att så sker!

Och för övrigt vill jag bara tillägga att för mig är min far en stor man, i all sin enkelhet, så mycket han lärt mig om livet. Alla de kunskaper och färdigheter han givit mig, för att jag ska klara av att leva mitt liv så bra som jag bara kan. Jag är honom evigt tacksam!

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...