Förra året ondgjorde jag mig över medias drev mot personer i maktställning.

Jag vill bara förtydliga att visst ska saker granskas, inte tu tal om det, men det som media gör är inte mycket till granskning. Det verkar mest vara lite hetsjakt, bara för att de tycker att det är kul. Ett nytt alternativ har dessutom dykt upp den senaste veckan, att hålla igång en fråga för att man inte har bättre för sig. Jag gissar att det är för att media inte orkar ta reda på vad som hänt i världen i övrigt. Det är ju tokenkelt att snöa in på en fråga och köra sina egna eller andras repotage, i repris, i sin egen sändning. Kräver ingen större journalistisk gärning direkt.

Det som har hänt är ju då att Göran Hägglund i KD blev kvar, stort grattis till honom, Mats Odell blev av media framställd som både ond och ful. Håkan Juholt fick kliva av efter ett klassiskt drev, i kombination med att hans egen mun inte var tyst på rätt ställen. Men den sån mun behöver man inga fiender. Carl Bilt kom man ju inte speciellt långt med i vanlig ordning, han är ju utrikesminister fortfarande, så vitt jag vet.

Den senaste frågan som fått mig att avstå media i alla former är statsministerns uttalande om att vi kommer att behöva jobba till 75 år, innan pension. Det har präglat nyhetsflödet sen han först sa det. Alltså; jag har inget emot att vi diskuterar hur vi ska finansiera våra framtida pensioner och problematiken kring det. Men när det enda som kommer fram i nyhetsflödet är just det, då blir det bara en ickefråga för min del. Jag orkar inte höra samma sak tuggas om och spottas ut av olika personer.

Jag har nog varit lite naiv innan, men under förra året så har jag kommit fram till att journalistkåren är ganska lata och ganska enkelspåriga. Det finns lysande undantag, med all säkerhet, men de når ju inte ut. De drunknar i kakafonin som de lata journalisterna orsakar.

Fridens!