Jag reser en del i mitt jobb, både i regionen och i riket. Och jag älskar det! Verkligen!

Jag tycker om att komma till nya platser, se nya saker, fast trivs lika väl när jag kommer till välkända platser. Det är skönt att se något annat, än det jag ser i vardagen. Fast jag har rätt ombytlig vardag, så jag kan inte gnälla, jag har en hel region jag rör mig i. Det är inte samma dörr jag öppnar varje morron. Och jag tycker om att jag har förmånen att få åka runt. Denna månad har jag inte en vecka utan "bortanätter", jag har varit till Halmstad och vänt denna vecka, förra veckan hade jag två nätter i huvudstaden och kommer att ha två till i samma stad nästa vecka. Jag reser oftast med bil när jag rör mig i regionen, tåg eller flyg när jag rör mig i riket. Privat blir det oftast bil. Och det blir mycket farande, närmsta blodssläkten finns 25 mil bort, syskon på 35 mil och föräldrarna på 50 mil. Lägg därtill goda vänner på cirka 20 mils avstånd, så blir några mil om året.

Jag tycker det är lika mysigt att stå och vänta på transport, som att sätta mig i en tankad bil för att köra någonstans. Tåg eller flyg kan innebära trevliga, om än flyktiga bekanskaper, jag är inte svårpratad i såna lägen. Jag märker ganska snart om det finns chans till en liten pratstund. Sista konversationen kom att handla ingående om musiksmak och musikutövande samt lite idéhistoria. Bilkörande å sin sida gör att jag hinner komma ifatt med saker, klura ut sånt som jag inte tänkt klart och komma på suveräna lösningar på problem. Eller sjunga tokhögt till musiken jag har på, jösses såna underbara duetter jag presterat genom åren!

Jag tycker om att vakna på hotellrum eller hemma hos familj/vänner. På hotell så vankas det ju hotellfrukost och även om jag knappt vet vad jag heter när jag kommer ner i frukostmatsalen, så gillar jag idén om att slippa ens tänka på vad jag ska ta fram eller att jag behöver plocka undan efter mig. Dock tycker jag att alla hotellrum är för kalla, har alltid ett värmeunderställ och strumpor med mig. Hos vänner är det ju vännerna eller familjen som drar upp mig upp sängen, att få umgås med folk jag tycker otroligt mycket om, får till och med mig ur sängen skapligt tidigt.

Sen gillar jag att skicka vykort. Så länge mormor, farmor och makens farmor levde, så hade jag några självklara  att skicka till. De verkligen älskade att få kort från diverse olika ställen jag varit på. Vet inte om folk skickar vykort längre? De är ju inte skitlätta att hitta numera men jag brukar lyckas och jag har fått hitta andra att skicka till istället.

Dock finns det en nackdel med att vara på resa, jag fullständigt hatar att packa och packa upp. Drar på packandet in i det sista och jag kan ha väskan halvt uppackad i 14 dagar, tre veckor. Tvätten och hygienartiklarna åker ur direkt, men sen går det så trögt. Så förtvivlat trögt. Gömmer min halvt uppackade väska i gästrummet, det går ju att stänga dörren och glömma att den står där. Turligt nog så finns det ett gäng väskor att välja mellan, alla valda utifrån transportsättet.

Har börjat fundera på vad jag ska packa inför nästa vecka men mer än så blir inte gjort än så länge...

Fridens!

 

Kajsa Karin

21 maj 2012 09:35

Hej!
Nu hittade jag dig =)
Såg att du länkat mig så då antar jag det är ok att länka till dig? Du skriver bra och du har funnit en läsare till.
Ha det gott! Kram kram Kajsa Karin.

http://kajsakarin.bloggplatsen.se

En klar tanke...

21 maj 2012 20:15

Hej där!
Kul att du hittade mig och välkommen hit! Du får gärna länka till mig om du vill, jag tar det som en stor komplimang! Tack! *kram*/EKT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...