Då har det hänt igen, döden vandrar i min vardag, om än att han inte tagit någon med sig än.  En kär vän har blivit diagnostiserad med cancer. Hennes värld är förändrad för alltid.

Det känns inte helt bra. Svårt att inte tänka på allt elände som hon kommer att tvingas gå igenom. Känner vanmakt i massor. Jag kan inte göra mycket, bara se till att tala om att jag kommer att finnas här. Jag står stadigt kvar, telefonen på dygent runt, om det skulle bli nödvändigt att prata.

Vi har pratat en sväng nu på kvällen. Läkaren hade gått på och berättat allt som ska hända närmsta året. Jag vet inte om det är så smart. Hon hade uppfattat en del och kunde återge det, men det har ju inte sjunkit in vad detta innebär. Hon var på hyfsat bra humör och kände sig stark. Att hennes liv är hotat, har hon inte förstått. Det är bra. Det finns ingen mening med att förstå allt på en gång.

Vi vet inget om prognosen än, bara att det just nu är alla förutsättningar för att det ska gå bra. Men även om det går bra, så är det fem år till innan man friskförklaras från sjukdomen. Fem år med en laddad pistol mot tinningen, dygnet runt. Fem år där varje kontrollbesök ger upphov till mängder av oro över att det kanske denna gång ska hittas spridning av cancern. Men dit är det långt, det är annat som ska göras innan.

Jag själv tar inte ut nåt i förskott, varken glädje eller sorg. Jag avvaktar och försöker bemästra frustrationen.

Frid.

Flera landsting har förbjudit all bilddokumentation och fler lär följa. Man vill inte att patienter eller närstående ska dokumentera det som händer i vården. De är rädda för att det ska bli granskningar av vad som sägs och vad som gjorts. Jag kan se att det finns ett arbetsmiljöproblem som seglar upp och som måste hanteras.  Jag är fortfarande för idén att varje informationstillfälle inom sjukvård och omsorg, borde dokumenteras, för att patienten ska ha något att gå tillbaka till och stödja minnet med. Men jag har svårt at se att ett förbud skulle göra något bättre.

Jag är inte helt klar över vad som skulle hända om någon filmar i smyg. Kan kameran bli omhändertagen? Vem gör det? Avdelningschefen? Kan man förbjuda den som filmar att komma till vårdinrättningen igen? Vad händer?

Alltså; jag skulle nog inte heller bli så glad om nån drog fram en kamera och börja filma/fota mig i en kritisk situation. Jag vill ju kunna koncentrera mig på patienten. Jag skulle absolut inte bli så glad om jag sen hamnade på YouTube. Fast det handlar mest om att jag inte har någon lust att se mig själv på bild, mer än att det handlar om vad jag gör på bild. Men samtidigt så kanske jag lär vänja mig med tanken. Och jag är tyvärr rätt övertygad om att antalet anmälningar om kränkningar i vården skulle minska drastiskt, om allt filmades på regelbunden bas. Både för att människan har en förmåga att skärpa till sig, när den vet att någon ser och för att det alltid skulle kunna gå tillbaka och se vad som verkligen hände. Jag är inte främmande för tanken att bli filmad, men det behövs en nyanserad diskussion om hur det ska gå till och vem som ska få se. Det är ju inte bara yrkesutövaren det handlar om, patientens integritet nåste också tas i beaktande.

Istället för att förbjuda ljud och bildupptagning, så kanske vården behöver ta sig en funderare kring hur man ska förhålla sig till den nya tekniken. IT-policys som författades för två år sedan, är redan idag hopplöst ute. De har inte ens med begreppet smartphone. Tekniken finns där redan, förbud lär inte stoppa mer än möjligen "slentrianfilmande", de som verkligen vill filma kommer att göra det ändå. Samtidigt kan jag tycka att det finns en märklig teknikfientlighet inom sjukvård och omsorg. Det finns massor i den nya tekniken som skulle kunna vara till nytta för patienter och brukare, om det användes på rätt sätt. Och sjukvården är ju generellt sett snabba på att ta till sig nya rön kring olika tekniker för behandlingar, varför inte detta?

Vi har bara sett början, det är få som idag förstår vad framtiden kommer att bära med sig på tekniksidan. Det är lika konstruktivt att förbjuda bilddokumentation i vården, som det var att lägga en riskdagsmotion om att förbjuda parabolantenner, i början av 90-talet. Det kommer inte att leda någon vart.

Fridens!