Då har det hänt igen, döden vandrar i min vardag, om än att han inte tagit någon med sig än.  En kär vän har blivit diagnostiserad med cancer. Hennes värld är förändrad för alltid.

Det känns inte helt bra. Svårt att inte tänka på allt elände som hon kommer att tvingas gå igenom. Känner vanmakt i massor. Jag kan inte göra mycket, bara se till att tala om att jag kommer att finnas här. Jag står stadigt kvar, telefonen på dygent runt, om det skulle bli nödvändigt att prata.

Vi har pratat en sväng nu på kvällen. Läkaren hade gått på och berättat allt som ska hända närmsta året. Jag vet inte om det är så smart. Hon hade uppfattat en del och kunde återge det, men det har ju inte sjunkit in vad detta innebär. Hon var på hyfsat bra humör och kände sig stark. Att hennes liv är hotat, har hon inte förstått. Det är bra. Det finns ingen mening med att förstå allt på en gång.

Vi vet inget om prognosen än, bara att det just nu är alla förutsättningar för att det ska gå bra. Men även om det går bra, så är det fem år till innan man friskförklaras från sjukdomen. Fem år med en laddad pistol mot tinningen, dygnet runt. Fem år där varje kontrollbesök ger upphov till mängder av oro över att det kanske denna gång ska hittas spridning av cancern. Men dit är det långt, det är annat som ska göras innan.

Jag själv tar inte ut nåt i förskott, varken glädje eller sorg. Jag avvaktar och försöker bemästra frustrationen.

Frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...