Sjukskriven. Inte det minsta skoj.

Operationen gick bra, trots att den blev mer omfattande än vad den verkade bli. Halvvägs in fick de söva mig helt, det hade inte räckt med bara lokalbedövning för det som skulle göras. Det var ett otroligt bra team som tog hand om mig, kände mig trygg hela vägen. När man är inom sjukvården så kan bli sämre bemött som patient. De som vårdar vill inte trampa någon på tårna och tänker att säkert vet den här personen allt och så missar man att ge viktig information. Så är det inte. När man är patient, så är man patient, oavsett om man jobbar inom vården eller inte. De här teamet talade om att de inte tänkte göra annat bara för att jag var i vården, vilket jag talade om att jag var tacksam för.

Efter en sövning så kan man få lite lustiga biverkningar. En av dem är eufori, alltså att man blir på lite överdrivet bra humör. Man kan bli piggare än man i själva verket är. När jag lämnade uppvaket och skrevs ut så var jag väl fnissig, fick liksom lägga band på mig och vara tyst. Lokalbedövningen satt ju fortfarande i, så jag hade inte ont. Efter lite sömn hemma så hade jag väldigt ont. Den smärtstillanderegim som de satte upp, funkade inte. Så det blev till att ringa 1177 och bakjouren för att få råd om hur jag skulle hantera det hela. Det är bättre idag men långt ifrån bra. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att jag vet att jag är opererad.

Så jag har haft en aptråkig dag där inget vettigt hänt, sätter mitt hopp till att morgondagen blir bättre.

Fridens!

 

Kajsa

10 november 2012 07:47

Hej!
Tråkigt att du har ont men skönt att din operation gick bra. Att byta perspektiv är aldrig fel för alltid lär man sig något nytt. Var rädd om dig. Kram Kajsa.

http://www.kajsakarin.bloggplatsen.se

En klar tanke...

10 november 2012 14:36

Stort tack för omtanken och reflektionen! Sköt om dig du med! *kram*/EKT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...