Mitt liv är inte riktigt som alla andras, jag har valt att leva lite annorlunda än vad som är vanligt. Alltså; jag har samma liv som de flesta. Samma glädjeämnen, vardag och sorger som de flesta andra. Men ändå inte.

Det som skiljer är det största skälet till att det varit tyst på denna blogg. För det som skiljer är så pass genomgripande i mitt liv, det rör hela min vardag och hela mitt liv. Det är ständigt närvarande i mitt liv och jag är nöjd med det. Men det gör att det blir svårt att berätta om min vardag och vad jag stöter på, utan att prata om det som skiljer.

Och jag tvekar att berätta om detta för att människor som vet min riktiga identitet där ute, har hittat mig här inne. Mest för att ingen egentligen har att göra med saken, men också för att det hela riskerar att påverka min nära omgivning. Det riskerar att påverka dem mycket negativt. Vilket inte får ske.

De flesta som läser (numera antagligen läst, med betoning på dåtid) denna blogg och som vet vem jag är i vardagen, vet också hur jag valt att leva mitt liv. Det här är ingen överraskning för dem. Dock finns det några få som inte vet, och som antagligen får reda på det nu. Min stilla vädjan är att ni hör av er om det är något ni vill diskutera och att i övrigt ha integritet nog att knipa käft. Jag lever inte öppet om detta, det är ett medvetet val, jag önskar att det förblir så.

Jag lever i två, mer eller mindre regelrätta förhållanden med två olika män, parallellt. De har aldrig träffats men vet om varandra och båda har givit sitt godkännande till arrangemanget. Så här långt är båda mycket nöjda. Helt odramatiskt.

Fridens.

 

Kajsa

20 oktober 2013 21:07

Hej! Kul att du skriver igen, saknat dig ju! =) Lev det liv du trivs med och så länge alla berörda parter är med på spelets regler är det välan eran ensak! Livet är till för att levas! Kram på dig!

http://www.kajsakarin.bloggplatsen.se

En klar tanke...

20 oktober 2013 23:48

Tack kära du! Både för ditt välkomnande och för ditt öppna sinne! Jo, det kommer att bli mer skrivet nu, när jag känner att jag är bottnad nog i det liv jag lever, så jag kan hantera eventuella icke accepterande åsikter. Jag har följt dig, trots att jag inte själv skrivet eller kommenterat det jag läst hos dig. Jag anar att du börjar få rätsida på vissa delar, även om flera utmaningar återstår, det glädjer mig verkligen! Sköt om dig kära KajsaKarin! *kram*/EKT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...