Det har gått snart en timme sen förmörkelsen satte igång, ljuset är förändrat, ser lite ut som solnedgång.

Jag tycker om skymning och gryning, när världen är lite matt i färgerna. Jag gillar även mörker. Bjärt ljus ger de flesta huvudvärk men på mig är det inte bara huvudvärk, mina ögon är på väg att sprängas. Jag har ofta mörkt på mitt kontor, mina arbetskamrater tycker jag sitter i en grotta. Och visst vet jag vad Arbetsmiljöverket tycker att ljussättningen bör vara när man ska arbeta, men jag tycker inte lika. Det värsta som finns är människors missriktade välvilja och deras iver att sätt ljus på min värld. Nu har i alla fall mina arbetskamrater givit upp och låter mig vara. Och jag trivs med mitt mörker.

Jag vet att många har det väldigt jobbigt nu under de mörka månaderna. Jag har full respekt och stor förståelse för de som lider, det blir ju ett mörker både bokstavligt och bildligt. Men jag är inte en av dem. Jag ser fram emot att mörkret ska lägra sig över vårt land, varje senhöst. För mig finns det en vaken vila i mörkret. Veckorna innan midvintersolståndet, då vi aldrig riktigt lämnar gryningen en molnig dag, är helt underbara. Då lyses ju i och för sig hela världen upp av adventsljus till höger och vänster, men det är ändå en dämpad beslysning.

Normalt älskar jag att vara vaken nattetid, att få vara ifred och göra vad jag vill i en stilla värld. Jag är som mest kreativ strax efter midnatt och några timmar framåt. Jag har inga bekymmer att sova i dagsljus och ljuden från en vaken värld. Jag har jobbat natt ett antal år, det passar mig verkligen. Tyvärr är det så låga tjänstgöringsgrader inom mitt verksamhetsområde, att jag blir utan pension om jag hade fortsatt.

Så jag segar mig upp om mornarna som de flesta andra och försöker ta mig igenom dagarna. Men får jag chansen så vänder jag gärna på dygnet.

Nu ska jag smita ut och kika på det sista av solförmörkelsen, får se om jag får några arbetskamrater med mig också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...