Var på fest i lördags. Otroligt trevlig tillställning. Hittade en ny och riktigt mysig polare där, det finns stor chans att det där kan bli vänskap på lite längre sikt.

Nå, nu var det ju inte det jag skulle säga. Det var nåt om personen jag inte tänker bli så god vän med, i princip oavsett vad som händer. Säker kan man ju aldrig vara, men under rådande omständigheter och inom överskådlig framtid, så kommer jag nog att aktivt motverka det. Det här är faktist andra inlägget jag gnäller över dryga typer. Kommer nog fler vad det lider.

Nåväl, det var ju inte heller det jag skulle säga. I en konversation på typ fyra personer så får jag en fråga riktad till mig, eller egentligen två, men i samma andetag. Den/de här frågan är en grav förolämpning egentligen, jag vet det. Vid återberättandet för mina arbetskamrater idag, så bekänner flera att de skulle knäckas helt om de fick samma frågor. Kan hända att alkoholen gjorde sitt, men jag fann frågorna hysteriskt komiska. Det som känns ännu bättre var att jag lyckades klämma fram ett svar som fick personen i fråga, att tappa fattningen. He he. Jag lyckas dessutom hålla mig lugn och sansad när jag svarar, så personen i fråga tror jag är seriös. Jag kan välja att inte ta henne på allvar och jag kan välja att betrakta det hela som komik.

Okej, jag vann, men den här segern är inte värd ett skit. Egentligen.

Det hörs verkligen på intonation, röstläge och volym att detta var inte menat som en förolämpning. Hon är nog inte ens idag medveten om vad hon sa, även om hon inte var så förtvivlat onykter. Det handlar inte om det heller. För personen som klämmer ur sig det här, har en otroligt märklig tankeverksamhet, den kretsar helt kring henne. Jag har otroligt svårt att se henne i den typ av yrke hon utför, med den totala egocenteringen som kvinnan  uppenbarligen besitter. Under hela kvällen har samtal med henne på något märkligt vis alltid kommit in på henne. Och helst att man vid nån tidpunkt ska svara att hon visst är vacker fortfarande.

Det är vid den insikten som segern smakar beskt. Vad som sen gör saken etter värre, är att hon ägnar resten av tillfällena hon ser mig till att tala om att mitt svar inte är sant och att hon ska guida mig till bättre tankar, för ledarskap och livsvisdom är hennes kunskapsområde. Då är det bara tragik kvar.

För; ett ledarskap som innehåller en sån allvarlig bortseende från hur hon själv agerar, är inte ett ledarskap värt att ta på allvar. Ledarskap är en mantel du inte kan lägga ifrån dig mer än ytterst korta stunder. Och då bland väl utvalda individer. Tyvärr så visar hon hela kvällen att hon inte är det minsta grundad i det hon säger sig stå för. Det finns en hyfsad fasad, men bakom ekar det tomt och ödsligt. Jag kan inte annat än tycka synd om kraken.

Vad som sas? Det håller på att bli en urban legend just nu. Så skulle någon vilja veta, så är det till att maila mig.

Fridens!