Inför denna helg fanns det storstilade planer för vad jag skulle hinna med innan söndag 20.00 Sen kom livet ivägen. Eller i alla fall en infektion.

Jag är noga med min munhygien. Tandborstning två gånger per dag och tandtråd är miniminivån. Jag tycker det är rätt avkopplande att fixa tänderna på kvällen, en del i att varva ner inför natten. I torsdags känner jag att jag är lite öm i tandköttet på ett ställe, gör vad jag kan för att rengöra väl. Tyvärr så har jag upplevelsen av att det spänner runt tanden hela fredagen, trots flera åtgärder för att rengöra och få det att gå tillbaka. På fredag kväll börjar det göra ont runt tanden. Märk väl; inte tandvärk, tanden gör inte ont alls. Det spelar ingen roll vad jag gör, smärta och svullnad tilltar kraftigt. Naturligtvis finns det ju ingen jour att tillgå efter 21, vilket jag till viss del kan förstå, men det är inte roligt i alla fall. Det blev inget sova av för min del i alla fall. Dessutom svullnar jag så jag ser ut som Richard Nixon, vid tiden för Watergateskandalen, på höger sida. Jag ser inte klok ut! Inte kan jag öppna munnen heller, det går inte att äta något.

Men jag får i alla fall tag på jouren på lördag förmiddag och får snabbt ge mig iväg 6 mil för att få bedömning och behandling. Jag lovar att de 6 milen är lätta och korta att åka när man har så ont. Dessutom har jag viss tandläkarskräck och tycker att de flesta tandläkare är uppblåsta idioter (faktisk erfarenhet under 25 års tid), men en sån här gång har jag liksom inget alternativ.

Dock visar sig den här tandläkaren vara en pärla! De har lagomt stressigt och lite kaosartat på mottagningen där jag blir undersökt, men både tandsköterskan och tandläkaren har riktigt bra bemötande, de får mig att känna mig trygg och omhändertagen. Jag är för första gången, på säkert 15 år, inte livrädd och har ångest när jag blir undersökt. En tandköttsficka har blivit rejält infekterad, sånt som kan inträffa, trots god munhygien. Inget att göra åt just där och då, jag är för svullen, det får bli antibiotikabehandling. Röntgen ser dock bra ut. Det är ju långt in på eftermiddagen, innan jag är hemma igen.

Infektionssmärta, måttlig feber, näringsbrist och sömnbrist är inte någon bra kombo för att göra alla åtgärder jag planerat för helgen. Det som är kvar av lördagen går åt till återhämtning och få ordning på smärtstillanderegimen. Konstaterar att det inte blir gardinbyte, inte blir något städande av kontoret, inte blir tvätt av bil, kanske blir det däckbyte på bilen lite senare idag (söndag), inget tillsnyggande av hemmet så där i största allmänhet. Helst borde jag ta tag i balkongen också samt snygga till blomkrukorna här hemma. Men det kommer inte att finnas ork för sånt idag.

Jag glädjer mig över att smärta och svullnad är minskad. Ibland får jag vara nöjd med de små sakerna i tillvaron.

Fridens!