Nå. Varför vill jag inte skylta med vem jag är? Därför att jag normalt håller ganska hög profil inom ett visst område, eller en viss krets. Till viss del är det gamla meriter, annat är det jag har i min samtida gärning. Jag tror mitt namn är mer känt än ökänt, fast med sånt vet man aldrig så noga. Få är kapabla att vara raka nog i sin kommunikation, även fast de borde, om jag nu skulle göra bort mig. Eller ha gjort bort mig.

Jodå, jag finns på Facebook. Det kändes ju fräscht när jag gick med för några år sen, men nu har jag hamnat i bryderier kring vilka jag godkänner. Sist nu så vill svärfar bli vän, vad svara? Och förvisso så är det ett utmärkt verktyg för att hålla vänskaper igång. Jag har flyttat inom landet några gånger och det känns bra att att smidigt kunna hålla kontakter igång.

Nackdelen blir att jag har ögonen på mig, för många får reda på för mycket, om jag är så öppenhjärtlig som jag vill. Och det vill jag inte med de människorna. Jag vet att jag även här kommer att lämna markörer i texter som blir lätta att känna igen för de som känner mig i verkligheten. Och jag vet inte hur jag ska hantera om någon bekänner att de genomskådat mig. Men jag tänker inte berätta för någon runt mig att jag börjat blogga. Inte ens min bättre hälft kommer att få veta. Och jag hoppas att det kommer att ta tid för folk att hitta hit. Eller att de går förbi denna tråkiga blogg utan en endaste tanke på vem som ligger bakom.

Det finns ingen tilltänkt målgrupp för denna blogg. Det finns inga fans eller följare som jag vänder mig till. Inga listor eller toppar över bloggar som jag önskar ta mig in på, önskar inte ens gratissaker att recensera. Bara jag får en ventil för mig, bara för mig och ingen annan.

Om jag sen får någon som skulle vilja följa vad jag skriver, så må det väl vara hänt. Jag kommer inte att försöka skrämma iväg någon, det har jag inte tillräckligt med energi för att iddas göra.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...