Uppdrag Granskning på SVT drar på storsläggan angående en pedofils förehavanden i Sundsvall. För alla inblandade offer är händelsen en fullständig katastrof, inte tu tal om det! Den rättspsykiatriska klinik, där personen vårdades, är väl mest att klandra för att de försökte mörka sin inblandning i ärendet. Jag vet inte riktigt vart jag står i frågan om att dömda människor (oavsett brott) ska få flytta,  men det känns inte riktigt bra mot min etik-och moralkompass.

Rapport har i en uppföljning av programmet nu på morgonen, ett inslag om att SIFO frågat drygt 1400 st svenskar om de vill veta om det bor dömda pedofiler i bostadsområdet. 50% svarar ja.

Tror man kan få reda på sånt idag om man så vill. Skulle kunna gissa att man kan kolla Flashbacks forum (detta ställe för aparta existenser och åsikter), där brukar det mesta finnas publicerat. Men jag ställer mig frågan om det verkligen hjälper? Till vilken nytta skulle det vara att veta vilka brott mina grannar blivit dömda för? Och jag aser att det inte kommer att skydda speciellt många barn heller. Tror på helt andra vägar.

Prata om saken med barnen. Det finns inga "fula gubbar". Majoriteten av alla pedofiler har inte ett avvikande utseende. Var inte så naiv att tro att pedofili bara sker i nedgågna miljonprogramsområden, det sker i lika stor utsträckning på fina gatan i villaområdet. Det finns inga "vi och de", för de ser precis ut som oss. Och ett barn kan inte förväntas se skillnader som inte finns.

Det faller på föräldrarnas ansvar att prata med sina barn om vart på kroppen det är okej att någon tar på dem. Barn ska också lära sig att respektera andra barn och inte vara på och ta på andra barn heller. Och det spelar ingen roll om det är morfar, skolläkaren, fritidsledaren eller kompisens pappa som gör det. Det är inte okej och de får säga ifrån. Barnen ska veta att de kan komma och berätta om det inträffat situationer som de uppfattat som obehagliga, eller om det skett rena övergrepp.

Nåt annat som är ett klart riskbeteende från föräldrarna är detta eviga tvingande av barnen att kramas och pussas på uppmaning. Vad är det för tok?! "-Pussa farmor nu", "-Krama morbror nu". Det är att lära barnen att följa vuxnas uppmaningar, hur fel de än känns. Vilket ökar risken för att barnen inte kommer att kämpa emot om de hamnar i en övergreppssituation.

Lär barn att inte bli lätta offer. En pedofil vill inte ha ett motsträvigt barn, en del av poängen med övergrepp är maktutövande. Det är inte lika lätt att utöva makt på ett barn som skriker, bits, sparkas, slåss och rivs. Oljud drar åt sig uppmärksamheten också. Ju mer de kan kämpa emot, desto större chans är det att det går att säkerställa spår av förövaren, hudavskrap under naglarna och så vidare.

Med de tre barn jag har varit med och uppfostrat, så har vi försökt lära dem att se risker och att sätta gränser, samt att det är okej att kämpa så gott man kan.

Mänsklig ondska har alltid funnits och jag anser att den ska bekämpas i möjligaste mån. Men jag tror inte färgade kuvert eller listor på mina grannars dömda brott, kommer att minska antalet brott. Rapport tog också upp att det redan finns länder där pedofilers adresser finns publicerade, och inte sker det nå färre brott i de länderna för det. Om de är återfallsförbrytare, så måste man ju från samhällets sida se över vad mer man kan göra för att de inte ska återfalla. De som är dömda och har avtjänat sitt straff, ska enligt mig inte straffas igen.

Jag är nog mer rädd för alla som INTE är påkomna och lagförda. De jag vet finns där ute, men som jag inte ser och inte har en aning om var de befinner sig.

Fridens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...