Jag springer inte omkring deppig och krisar dagarna igenom, att få logistiken i livet att fungera tar ju sitt. Istället lägger jag ner tid på att vara väldigt medveten om vädret och årstiden, det bara blir så, det är inget jag medvetet "utövar". Dessutom kikar jag på lite tecken i omgivningen, sånt som mest kan beskrivas som skrock eller i bästa fall myter.

Det är inte för att jag på något vis behöver vara medveten om vädret, mitt liv och leverne påverkas väldigt lite av väder. Min pendlig kan påverkas av halka och snöfall, men det är väl också det enda som på något vis motiverar mitt lätt överdrivna årstids- och väderintresse. Det finns över huvudtaget inget som motiverar mitt årstids- och väderminne. För jag har sånt också. Tidigare var jag noga med att notera i kalendern vad som hände, det är jag inte längre.

I mars sa i princip var enda människa att det aldrig skulle bli vår och om den kom så skulle den vara extremt försenad. Vilket jag inte trodde ett skit på. Varför vet jag inte, jag har inga vetenskapliga belägg och inga konkreta bevis på att om snön ligger länge så går våren över fort. Men erfarenheten från senvintern våren 2010, sa att snön försvinner fort och det blir grönt strax efteråt. För så var det då. Och i år gick det ännu snabbare. Jag tror Mälaren sköljde kring 12:e april, 16:e april slog häggens blad ut, 19:e såg jag första musöronen på björken. Idag är det den 12:e maj häggen har blommat i en vecka och nu blommar syrenen också. Det är en vår i rekordhastighet och det är för varmt.

Och då menar jag inte för varm för att vara bekväm, jag älskar värme, men för varm för att vi ska få en fin sommar. Jag har en liten teori om det där, högst ovetenskaplig sådan, men ändå en teori. Förra året hade en hyggligt kall och regning vår, det blev varm sommar. 2008 hade en underbar vår, sommarvärme i slutet av april och hela maj, sommaren var hyggligt kall och eländig. Typ 14 dagar med riktigt värme. Jag har flera exempel från år där våren varit usel, sommaren varm och exempel där våren varit varm och sommaren regnat bort. Dock finns inget minne om att det varit kallt både vår och sommar, eller det motsatta med varmt både vår och sommar. Kan ju hoppas på att jag blir motbevisad i år, det får gärna fortsätta att vara varmt ända in i oktober.

Fast då har vi problemet med att ekens löv slog ut innan askens löv slog ut. Det är inte bra enligt min farmor: "Ek före ask, då blir det plask, ask före ek, då blir det stek". Vet inte om det är allmän myt eller nåt från Bondepraktikan. Förra året stämde bra, asken slog ut en vecka innan eken.

Annat jag tittar på är var skatorna sätter sina bon. Högt upp eller långt ut på grenar ska betyda varm sommar, också enligt min farmor. I år sitter boet oskyddat högt upp i en tall. Men jag är inte så säker på att det stämmer, 2008 byggdes oskyddade bon och våren var ju tokvarm, men sommaren regnade bort. Det kan vara så att de bygger för vårvädret. Hur de nu får reda på hur det ska bli...

För mig är det, eller har blivit, viktigt när växlingarna sker i våra årstider. Lika viktigt är det att känna hur vädret är just nu och hur det ser ut att bli under de närmsta timmarna. Jag blir inte påverkad i humöret av väder i någon större utsträckning, som vissa blir. Kan vara på riktigt bra humör när regnet vräker ner och det blåser snålt. Men jag vill vara med och se, känna att det händer saker runt mig.  Vara medveten om att det sker förändringar, ta tiden att stanna till och bara uppleva.

Fridens!

Det gick ju att få uppfattningen om att det stod för något bra, att jag inte behövde ha någon 40-årskris. Tur för mig.

Så är inte fallet, hur gärna jag än vill att det ska vara så.

Gårdagens inlägg kom ur frustration över sakernas tillstånd. Jag har tillräckligt mycket att krisa över ändå, om jag vill, en 40-årskris kommer inte att hinnas med.

40-årskrisen ska tydligen vara nån mellanstation där man gör en verklighetskoll på läget i ens liv. Populärt tema verkar vara att bli tonåring på nytt och göra allt det där som man inte gjorde när man var tonåring. Fast jag gjorde "ALLT" det där, när jag var tonåring känner att det var överreklamerat då och är det antagligen nu också. Även om det kanske är roligare nu eftersom jag har bättre ekonomi än för 20 år sedan.

På det hela taget har jag det bra, det vägskäl jag står vid, faller nog igenom. Jag har för övrigt tagit mig igenom den milda krisen utan stärre ansträngning, gick på nåt dygn. Så det finns inget mer att göra i den saken, inget att oroa sig för.

Förutom ovanstående, så bjuder ju livet på större eller mindre motgångar mellan varven. Just nu är det tillräckligt av de där små, förbannade och väldigt enerverande motgångarna. Det skulle nog kunna gå krisa ihop på riktigt om jag lade ihop dem, men just nu gör de också att jag inte har tid att 40-årskrisa. Jag kan inte, orkar inte och har inte lust.

Men det undantar inte mig från att tidvis stanna upp och förvånat tänka; tog det så här kort tid att leva nästan 40 år?

Fridens.