Det finns en regissör som jag älskar förbehållslöst; Tim Burton (du kan läsa lite här också).

Första gången jag fick kläm på karln var i filmen Beetlejuice (1988). Jag älskade filmen omedelbart och gör det fortfarande. Filmen är så underbart skruvad och Michael Keaton gör en schysst rolltolkning av spöket Beetlejuice, som är minst lika skruvad. Under åren har jag njutit av Burtons produktioner. Jag är mest förtjust i hans filmer som har animationer.  Dit hör The Nightmare Before Christmas (1993) som är mest rolig och Corpse Bride (2005) är otroligt fin och varm film. Mars Attacks! (1996) och Kalle och Chokladfabriken (2005) samt Alice i underlandet (2010) är ju vanliga spelfilmer men jag gillar verkligen hur utflippad Burton kan vara, utan att det går över styr och blir osmakligt.

Men det finns en liten film som jag verkligen tycker allra mest om. Den är söt och makaber på samma gång. Den är otroligt rolig på ett ganska absurt och lågmält vis. För rätt många år sedan visade en vän den mest underbara lilla animerade film som Tim Burton gjort; Vincent (1982). Mår bra var enda gång jag ser denna lilla film!

 Vincent Malloy, 7 år 

Det är en lagomt galen liten historia om lille Vincent och hur han tänker kring sin omvärld. Historien berättas av Vincent Price (det går att läsa mer om honom här), som med sin ödesmättade röst och avmätta engelska får historien att bli fantastiskt rolig. Kan se denna korta lilla film hur många gånger som helst, lika road var enda gång!

Här kan du se den lilla filmen, mycket nöje!

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...