Det finns en regissör som jag älskar förbehållslöst; Tim Burton (du kan läsa lite här också).

Första gången jag fick kläm på karln var i filmen Beetlejuice (1988). Jag älskade filmen omedelbart och gör det fortfarande. Filmen är så underbart skruvad och Michael Keaton gör en schysst rolltolkning av spöket Beetlejuice, som är minst lika skruvad. Under åren har jag njutit av Burtons produktioner. Jag är mest förtjust i hans filmer som har animationer.  Dit hör The Nightmare Before Christmas (1993) som är mest rolig och Corpse Bride (2005) är otroligt fin och varm film. Mars Attacks! (1996) och Kalle och Chokladfabriken (2005) samt Alice i underlandet (2010) är ju vanliga spelfilmer men jag gillar verkligen hur utflippad Burton kan vara, utan att det går över styr och blir osmakligt.

Men det finns en liten film som jag verkligen tycker allra mest om. Den är söt och makaber på samma gång. Den är otroligt rolig på ett ganska absurt och lågmält vis. För rätt många år sedan visade en vän den mest underbara lilla animerade film som Tim Burton gjort; Vincent (1982). Mår bra var enda gång jag ser denna lilla film!

 Vincent Malloy, 7 år 

Det är en lagomt galen liten historia om lille Vincent och hur han tänker kring sin omvärld. Historien berättas av Vincent Price (det går att läsa mer om honom här), som med sin ödesmättade röst och avmätta engelska får historien att bli fantastiskt rolig. Kan se denna korta lilla film hur många gånger som helst, lika road var enda gång!

Här kan du se den lilla filmen, mycket nöje!

Fridens!