Som nån av er kanske kommer ihåg; jag har ju införskaffat mig en systemkamera i oktober. Till att börja med var jag ju mest rädd för kameran, den verkade komplicerad bortom min förståelse. Men vart efter tiden gått så har jag börjat tycka mer och mer om den. Idag så tycker jag den är underbar, även om jag inte fattar mig på allt än. Jag aktar mig för att ha den på helautomatik eller på någon av de automatiska programmen som finns. Jag försöker röra mig i det som kallar ”kreativa zonen”, där jag måste bestämma flera värden för att det ska bli nån bild över huvud taget. Jag har inställningen till fotandet att erfarenhet är det enda som kommer att få mig att förstå, alltså måste jag använda kameran. Det gör jag också, i så många sammanhang som möjligt, jag har just klivit över 6000 exponeringar. Det gick fortare än jag trodde.

Det är en omställning att gå från 90% lyckade bilder med kompaktkameran, till på sin höjd 10% dugliga bilder (alltså inte ens bra) med systemkameran. I en kompaktkamera är bilden ”klar” på ett annat sätt, med systemkameran så måste jag själv jobba mer med kameran. Det vill jag ju göra också, det är ju en del av poängen. Men det är frustrerande att inte ha koll på allt! Folk runt mig är snälla, de tycker jag tar så fina bilder, att jag är väldigt lyckad som fotograf. Jag har lite svårt att ta det eller ta in det, rättare sagt. Idag när jag tar bilder, chansar jag ständigt på inställningarna och med lite tur blir det en duglig bild. Men jag förstår inte och minns inte tillräckligt, för att kunna vara säker på att jag kan upprepa det som blir bra. Än så länge finns inte kunskapen, som gör att jag säkert kan göra vissa inställningar och få ett förväntat resultat. Det är med lagom förvåning jag kan notera att jag faktiskt lyckts med en bild. Men jag ”vet” inte hur jag ska upprepa bedriften igen. Men det kommer väl vad det lider.

Sen är jag ju mycket tacksam över att jag fick en grundläggande fotokurs i födelsedagspresent. Det hjälper en hel del och det gör att jag börjar förstå hur allt hänger ihop. Det är lite roligt att gå också, vi får läxor mellan utbildningstillfällena, dessa skickas in till kursledaren och sen resonerar hela gruppen kring bilden. Jag lär mig massor!

Jag inte riktigt kommit på vad som är min ”fotostil”. Jag vet att jag är svag för att fotografera i makro, det vill säga riktigt nära något. Jag gillar när jag ser de minsta kapillärerna på ett blad eller de minsta luftbubblorna i is. Om jag ska köpa ett objektiv så är ett makroobjektiv det första som ska inhandlas, resten kan vänta!

Men det finns så mycket annat som jag också vill föreviga, men jag får bida min tid och jobba på att lära mig kameran först.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...