Det här är en mer utvecklad tanke, än den kommentar jag lämnade på ett blogginlägg. Kände att jag inte var klar med med resonemanget där, därav att delar av samma text återfinns här.

Kikade in på Lady Dahmers utmärkta blogg. Hon är helt underbar och jag uppskattar allt hon skriver, även om jag inte håller med om allt. Ser definitivt henne som en av de goda krafterna i samhället. Den utmärkta bloggen hittar du här. Men jag antar att du redan läst den.

Nå. Idag hade hon skrivit om att någon kommenterar hennes blogg med att bloggläsarna hade rätten att uttrycka sin besvikelse på Ladyn, om den nu fanns. Jag säger bara; men va fan... Jag tror jag tappar hoppet om mänskligheten.

Visst; det går att uttrycka sin besvikelse, visst gör det. Men i vilket syfte? Personligen är jag hysteriskt allergisk mot frasen "jag blir så besviken på dig". Mitt enda svar är att personen får nog ta ansvar för sin egen reaktion och upplevelse. Det är inte mitt problem, inte ens en dag när jag är välvilligt inställd.

För livet är fullt av besvikelser till höger och vänster, ständigt och jämt. Besvikelser hör ihop med mina egna förväntningar, notera orden MINA EGNA. Då är jag personligt ansvarig för dessa förväntningar och kan inte dyvla dem på andra. Oftast är uttryck av besvikelser som är direkt riktade mot person, ett sätt att kontrollera en person, få den att anpassa sig till min vilja. Morsor är experter på att använda sin besvikelse på barn. I mina ögon klart angränsande till psykisk misshandel. Jag är otroligt tacksam över att min egen mor aldrig försökt nåt dylikt.

För hur i hela fridens dagar ska jag kunna försvara mig mot nåt sånt? Uppenbart är det nån som fått för sig att de kan få dig bekedligare med att ge dig lite dåligt samvete över något och få dig att tvivla på dig själv. Det är svårt, anklagelsen går förbi det mesta av rationellt tänkande och landar där skuld och skam bor. Det är obehagligt att vara orsaken till någon annans dåliga mående, ännu värre om de ska bli besviken mitt i alltihopa. Det är ju ogörligt att ha ett vettigt samtal om vad som upplevs som fel, när utgångspunkten är besvikelse.

Det finns egentligen inte ett endaste vettingt skäl till att fästa sig vid andra människors besvikelse. Oavsett var du än befinner dig i livet, anser jag att du ska vara väldigt försiktig med att gå med på den stigen. Det räcker med att bekräfta att du förstår att personen har en annan uppfattning om det inträffade, än vad du har. Att börja ändra sitt beteende på grund av en persons besvikelse, är ett vanligt men inte så speciellt sunt beteende. Jag kan tänka mig gånger då det är befogat, men de är ytterst få och det rör relationer i den närmsta kretsen; barn, vänner och familj. Men även där ska det ske noga genomtänkt.

Resonemanget kan låta känslokallt, det medges. Men frågan kvarstår; vems liv ska du leva? Lev ditt liv som du vill, tyck som du vill, ändra åsikt när du känner för det. Det är ditt liv och du är inte satt på jorden för att göra andra nöjda.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...