Lyckades zappa mig in på Dr.Phil Gillar inte hans program speciellt mycket. Han kan vara rätt vidrig med jämna mellanrum och ser verkligen till att köra alla härskartekniker, om han inte gillar något. Typ Islam. På 90-talet när han var med och gästade Oprah (vilken också är ganska gräslig) så var han något mer ödmjuk. Nå, det var inte honom jag skulle prata om.

I dagens sända program gästades han av en organisation som jobbar med att uppmuntra folk att vara vardagshjältar. Riktiga hjältar som gör saker för andra utan att tjäna på det själva. Organisationen hävdade att folk blir idag kallade hjältar av väligt märkliga skäl. Exempelvis är man en hjälte om man är väldigt duktig på någon idrott och vinner mycket, vilket organisationen inte höll med om. Det finns en liten svensk sida om hjältar också, men den verkar inte vara så utvecklad än.

Jag försökte komma på vad jag har för definition av en hjälte. Nån knivskarp tanke finns inte. Men jag tycker inte läkare, bandmän, poliser eller ambulanspersonal är hjältar. Det ingår i deras profession att utföra de uppdrag de får inom tjänsten. Det där med idrottsmän håller jag helt med, vet inte vad de gör för att förbättra världen. Så där spontant hittar jag inte en enda hjälte.

Vid några tillfällen i mitt liv har goda vänner, oberoende av varandra, beklagat sig över min självständighet. De har ungefärligt frågat; "När har din partner chansen att få vara hjälten i ditt liv?" eller "Får din partner vara hjälte i ditt liv, någonsin?". Det har varit varianter på temat, men ordalydelsen har varit i de regionerna. Och faktiskt så har jag inget svar att ge på den punkten. Inte ens när jag tänker efter. Det skulle vara min bättre hälft då, men jag tror ingen annan skulle anse hans gärningar som hjälteaktiga, trots att jag tycker det.

Inom en av organisationerna jag verkar, pratar man om att de anställda är vardagshjältar. För att de går till jobbet? Visst; det kräver alltid något extra att jobba med människor, men även för de här grupperna gäller samma som för blåljuspersonalen, de förväntas göra vad de gör. Och kom inte och snacka om att höja status till "vardagshjältar", istället för att ge en skälig lön.

Visst uppskattar jag de människor som tar stora risker för andras skull, både till vardags och i katastrofer. Men jag tänker nog inte på dem som hjältar. Jag är kanske för cynisk och desillusionerad för att se hjältarna som finns runt mig. Jag vet inte.

Fridens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...