Jag har väl varit något naiv angående internet och dessa användande. Ja och jodå, vet mycket väl att dumheter sprids här. Inte mycket till nyhet. Jag vet att diverse märkliga tankar och åsikter presenteras. Men det är en sak att veta, en helt annat att få det bekräftat. Att sitta och läsa vad jag anser vara, rättshaveri, lögner, rena dumheter, konspirationsteorier, idioti, löst dravlande och så vidare. Jag säger inte att jag är chockad på nåt vis, men det får liksom fäste på annat sätt. Det blir mer påtagligt.

Jag tänker inte länka till nåt av de märkligheter/dumheter jag läst, jag vill inte ge extra uppmärksamhet åt det hela. Jag ställer upp på yttrandefrihet till hundra procent, de här tankarna har rätten att existera, kommer inte kräva att de ska tas bort. Men jag tänker inte medverka till att de sprids, lika lite som jag medverkar till att exempelvis religion sprids. Dessutom känns det som att stå och tjuvlyssna på andra människors inte fullt så mentalt stabila sidor. Som att spionera på ett psykotiskt skov, en grav neuros eller liknande. Det känns inte okej att sprida.

Tänker på rättshaveristen som så gärna vill ha rätt och få upprättelse. Som känner sig kränkt och missförstådd in i märgen. Att ständigt uppleva sig motarbetad och som om alla myndighetsutövande personer har slutit sig samman för att knäcka mig som individ, lär vara en katastrof. Inte underligt att den hittar en ventil i exempelvis bloggande eller att sätta upp hemsidor, för att få ut sitt budskap. Visst förstår jag det. Och kan det lindra lidandet, om än så för ett kort tag, så må det vara hänt. Men i flera fall är det verkligen att titta rätt in i djup personlig tragik. Jag kan inte låta bli och fundera på hur det ser kring dessa människor, rent socialt.
 

Vetenskaper av alla de slag har inte svar på allt som människan har behov att få förklarat. Den mänskliga naturen är våldsamt nyfiken, kreativ, har behovet av att skapa begriplighet och för det mesta otroligt otålig. Varför inte snickra ihop nåt eget? En egen liten förklaringsmodell på hur vi kommit till och vad vi gör här. Min egna uppfattning är att människan skapade den kristna guden och inte tvärtom. Alla andra religioner och gudar har kommit till på samma vis. Jag är tråkigt övertygad och säker på den punkten, bland annat utifrån den mänskliga nödvändigheten av en relation till det som ibland kallas "abstrakt andra". En klok person sa att om de stora världsreligionerna prestenterades idag, så skulle folk vara väldigt skeptiska till dem. Att acceptansen av dem idag, handlar om att vi är vana att se kristendom, hinduism och så vidare. Jag kan hålla med om det.

Men jösses såna idéer som florerar. Ibland funderar jag om det verkligen är någon som tycker så på riktigt eller om det bara är troll som är framme. Om vissa sidor faktiskt bara finns för att provocera. Fast det är väldigt mycket tid och energi nedlagt för att bara retas. Kanske är det inte så mycket att göra åt det. Kanske bara konstatera att den breda massan skulle vara klok nog och antagligen skulle avfärda idéerna, om de såg dem. Eller att de aldrig kommer att ens se den här typen av idéer.

Men att bara låta det stå oemotsagt känns inte helt bra heller.

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...