Jag är oroad över vad jag hör mumlas kring konsekvenserna av vad en fällande dom från rättegången mot barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus, skulle kunna bli. Det verkar finnas en oro kring att det inte ska gå att smärtlindra patienter i framtiden. Att läkarkåren inte ska våga ge adekvat smärtbehandling, framför allt i livets slutskede. De risker jag ser är att fler patienter kommer att bli underbehandlade.

Domslutet (meddelas 21:a oktober) kommer att bli prejudicerande, inget snack om saken, oavsett vad som blir beslutat. Frågan är hur mycket det kommer att ställa till, om det är en fällande dom.

Redan idag är många patienter som är underbehandlade vad det gäller

smärtlindring. Jag kan ju tycka att vi ändå är på 2010-talet. Nånstans borde de läkare som tror att patienter som är i livets slutskede, kommer att bli beroende, borde tänka både ett och två varv extra. Inte sjutton blir en cancersjuk människa, narkoman på två månader. De hinner inte utveckla ett beroende av substansen innan de avlider. En människa som har svår smärta, har inte rusupplevelsen av exempelvis morfin. Och det är ofrånkomligt att en patient kommer att behöva ha en högre dos, ju längre tiden går och ju mer sjukdomen påverkar omgivande organ och strukturer.

Och det här med undermålig smärtstillning är ju inte bara ett problem för terminalt sjuka (=obotligt och nära döden) patienter. Grejen är den att om en människa är ordentligt smärtstillad, så fungerar kroppen bättre. Akut smärta är en varningssignal på att något är fel och att det kräver nån form av åtgärd. Den akuta smärta uppstår när det sker vävnadssönderfall av något slag, påvisar fara för organ eller strukturer. Det sker en rad olika kemiska processer när celler går sönder och innehållet i cellen kommer i kontakt med lymfa eller blod. Vissa av de processerna utlöser smärtimpulser, andra svullnad i området, ytterligare några sätter igång läkningen och så vidare, och så vidare.

De nervfibrer som skickar smärtsignaler till hjärnan, är som oupptrampade stigar. De är ganska dåliga på att sända från början, men ju mer de används desto effektivare blir de. Ju längre tid smärtan får härja fritt, desto mer uppfattar vi smärtan. Den blir både större, svårare och mer ihållande, ju längre den lämnad utan åtgärd. Det mest korkade man kan göra är att inte ta smärtstillande förrän smärtan riktigt känns. Det tar mycket längre tid innan smärtan ger med sig och det kräver högre dos för att smärtan ska ge med sig. Det bästa är om smärtan aldrig riktigt får ta sig, att den aldrig får komma igång. Att det sker ett jämt intag över dygnet av smärtstillande medel.

Dessutom måste man många gånger smärtastilla både den del av hjärnan som tar emot signalen (centralt) och tolkar den, samt den del av kroppen som har det skadade området (perifiert). Vid stora skador ges smärtstillande som verkar centralt och ett som verkar perifiert. Vanligtvis ges en spruta Ketogan (=morfin) och sen någon form av perifiert verkande ämne, mestadels Alvedon. Dock brukar verkan av Alvedon ge med sig fortare än verkan av Ketogan, patienten kan uppleva stark smärta. Detta trots att hjärnans smärtcentra egentligen inte kan tolka smärtan fullt ut. Det har hänt ett antal gånger att patienter fnyser åt de två Alvedon som de får mot smärta efter exemepelvis ett komplicerat benbrott. De tror inte att vanlig Alvedon kan hjälpa, och det skulle det inte göra, om det inte vore för kombinationen med Ketoganet. Få vardagliga saker är så tillfredtällande, som att se en patient slappna av när smärtstillande medlen börjar verka.

En rätt smärtstillad kropp vilar effektivare, den andas bättre och syresätter sig bättre. Den är avslappnad och utsätts inte för värre stress, än den som redan finns på grund av skada eller sjukdom. Det gör att kroppens energi kan användas till att läka eller stabilisera tillståndet för patienten. En rätt smärtstillad patienten som är på väg mot sin död, har mindre ångest och kan fokusera på viktigare ting än att genomlida smärtan. Jag anser att det är en mänsklig rättighet att få lämna jordelivet lugnt och stilla, i frid utan smärta och ångest. Vi har fortfarande långt kvar innan alla får den möjligheten.

Jag hoppas innerligt att inget i domen kommer att få sjukvården att införa sämre regler kring hur patienter ska smärtstillas.

Frid.