Jag vill börja med att säga att jag inte accepterar mobbning eller kränkande särbehandling i någon form. Jag anser också att det ALDRIG är den utsattes fel att denne blir mobbad. Alla på en arbetsplats har ett ansvar för att det är bra arbetsmiljö, men arbetsledningen har ett mycket tyngre ansvar än de anställda. Och förekommer mobbning, så brukar ledningen på arbetsplaten också svikta.

Portalparagrafen i Arbetsmiljöverkets författningssamling, AFS 1993:17, säger följande:

Jag var på Du&Jobbets inspirationsdag "WorkingLife 2011" i veckan. Flera berörande och tankvärda föreläsningar på olika teman kring arbetsmiljö. Bland annat så körde Prevent  och Barbro Östling ett lysande föredrag om mobbning på arbetsplatser.

Själv har jag så svårt att begripa företeelsen och jag föraktar de som hänger sig åt mobbning. Alltså jag inser att även jag skulle kunna falla dit på att både vara förövare eller bli offer. För så är det för oss alla, det finns ingen som kan säga att den aldrig kommer att bli kränkt på arbetsplatsen, eller vara den som kränker. Vi är alla i riskzonen. Men oavsett det så kan jag inte förstå idén om att ge sig på någon kollektivt. Jag har varit med och hanterat tillräckligt med ärenden kring kränkande särbehandling, för att inse att det här är ett stort samhällsproblem. Det kostar gräsliga pengar rent samhällsekonomiskt, för att inte tala om vad det kostar i mänskligt lidande.

Det finns en stor underrapportering, som människa vill man inte erkänna inför sig själv ens, att man blivit utfryst ur arbetsgruppen. Än mindre göra det för arbetsledningen. Det finns mycket skam kopplat till detta och alla som blir utsatt börjar, förr eller senare, att tro att det är ens eget fel. Det tar lång tid innan 

kränkningar kommer fram i ljuset. Oftast har situationen hunnit bli ohållbar och outhärdlig. Idag finns ingen riktig statistik på varken hur många som blir mobbade, hur många som är sjukskrivna på grund av mobbning eller hur många som tar livet av sig på grund av samma skäl. Det uppskattas att 100-300 personer tar livet av sig, per år, på grund av att de är utsatta på sitt arbete. Att det inte är en säkrare siffra än så, kommer sig av att det står depression som diagnos. Sen kan man få höra, via exempelvis närstående, att personen varit deprimerad på grund av att den mobbades. Men det är inte vad som står som suicidorsak.

Prevent hade  i alla fall tittat lite närmare på vilka personer som vanligtvis blir mobbade. Det finns någon form av föreställning kring att det på något vis är svaga personer som blir mobbade. Att det skulle vara något fel på dem. Prevent hade hittat att bland annat att personer med följande egenskaper hade förhöjd risk:

Moralisk
Drivande
Kreativ
Ordningssam
Självständig

Men helt seriöst, är inte det där egenskaper som folk brukar hävda att de verkligen har och att det är en fördel? Det är ju så märkligt att de, faktiskt goda och eftersträvansvärda egenskaperna, kan trigga så kass reaktion hos arbetskamrater. Att de ska uppfattas som så hotfulla, att det blir skäl för att försöka förnedra en människa, en arbetskamrat? Jag begriper det inte!

Det finns fler identifierade riskfaktorer på en arbetsplats. Mobbning är vanligt där det är otydlig ledning, frånvarande chef, ständiga omorganiseringar/förändringar och monotona/enformiga arbetsuppgifter. Det finns fler identifierade risker, än de jag ränkar upp här. Att mobbning uppstår beror inte på en enskild orsak, det är flera samverkande faktorer som utlöser det hela.

I runda slängar uppskattas det att cirka 10% av en arbetsstyrka upplever att de är mobbade nån gång och i någon form. Det är vad som brukar komma fram i arbetsmiljöenkäter. Hur mycket är 10% på din arbetsplats? Vi är varandras arbetsmiljö, och vi har alla ett ansvar att se till att vi har en bra sådan. Det ansvaret accepterar vi när vi skriver på anställningsavtalet.

Många gånger så hör jag att man på arbetsplatsen säger att "bara den personen försvinner, så blir allt bra". Eller "det är bara med den här personen som det är problem", för att inte tala om " det fanns inga problem innan den här personen började här". Skitsnack! Rätt igenom förbannat skitsnack! Försvinner personen som är utsedd till syndabock, så blir nästa syndabock snart utsedd. De flesta vet att det är så det fungerar. Kanske är det därför man som arbetskamrat inte vågar stötta den som är utsatt. Man är rädd att bli nästa syndabock.

Det finns flera tokenkla, men otroligt effektiva saker, som jag som vanlig arbetskamrat kan göra för att förhindra mobbning. Om någon försöker få igång skitsnack kring en arbetskamrat, så räcker det med att säga att jag håller inte med. Man behöver inte ens motivera varför man inte håller med. Det räcker med att markera annan åsikt om personen. Vill man köra överkursen så lägger man till något positivt om den baktalade personen. Det kan vara att personen har bra kompetens,  ett gott bemötande, andra goda egenskaper eller likande. Det är inte svårare än så.

I Dagens Nyheter publicerades en artikelserie om mobbning, förra året. Den är mycket läsvärd. Du hittar artiklarna här: Artikel 1, Artikel 2, Artikel 3, Artikel 4 och  Artikel 5. Första artikeln har Pressens Opinionsnämnd klandrat för att ha brutit mot god publicistisk sed i samband med publiceringen. Tycker ni kan läsa det också. Länk finns i slutet av artikeln.

För den som bli mobbad:

• Det är aldrig ditt fel och du är inte ensam!
• Lita på din egen upplevelse!
• Berätta för någon du litar på, om vad du upplever. Du behöver få stöd. Välj gärna någon som inte har koppling till arbetsplatsen. Någon som kan se saker ur annat perspektiv.
• Någon på arbetsplatsen måste få reda på vad du upplever. Berätta för någon som du kan känna förtroende för. Det kan vara närmsta chef eller chefer en bit upp i organisationen, personalchefen, skyddsombudet, huvudskyddsombudet eller företagshälsovården. De har alla skyldighet att agera utifrån lag, om de får reda mobbning pågår.
• Dokumentera så mycket som möjligt av kränkningarna. Skriv tid, datum, situation, vem som gjorde vad ocn vem som sade vad. Det ger en bild av vad som sker och är lättare att hantera. Det blir också såvarare att vifta bort det som något litet problem eller missförstånd.
• Det ska skrivas en arbetsskadeanmälan på de fysiska eller mentala konsekvenser som mobbningen ger. Ta kontakt med skyddsombud eller huvudskyddsombud.

Föreningen STOPP, som du hittar här, kan du också få hjälp och stöttning av. De har lokalavdelningar i olika delar av landet. Nationella hjälplinjen finner du här, där kan du få hjälp i krissituationer och de kan slussa dig vidare för rätt hjälp.

Frid.

 

Inbillaren

1 februari 2012 11:23

Att anteckna allt som sägs när man blir trakasserad är bra för ens egen senare bearbetning av mobbningen hos t ex kurator. Jag har varit utsatt för mobbning på två arbetsplatser. Jag är en kreativ, självständig och produktiv kvinna samt har lång arbetslivserfarenhet från många olika jobb, medan mobbarna har mestadels gått i skolan. Cheferna har vägrat att ta del av mina anteckningar om mobbning och de har liksom skyddsombudet avfärdat mina påståenden om mobbning som inbillning, eftersom de utpekade mobbarna avvisade anklagelserna, vilket är ganska vanligt, ord stod mot ord. Cheferna och skyddsombuden fullbordar denna psykologiska våldtäkt genom att slå fast, att mobbning=inbillning! Alltså 10% av arbetskaraften lider av "inbillning" och inte mobbning!

En klar tanke...

12 februari 2012 11:52

Jag är ledsen att du blivit utsatt och dessutom inte fått det stöd du har rätt till! Trots att jag inte känner till ditt ärende så kan jag nästan uteslutande påstå att det inte är ditt fel. Det jag önskar i sådana lägen är att den utsatte skulle orkar att lyfta frågan högre upp, så att de närmast händelsen inte kan fortsätta mörka vad som pågår. Men jag vet att det är mycket begärt när självkänslan är söndersmulad. För mobbning är inte inbillning, det sker. Det som är så förtvivlat synd är att omgivningen inte har förmågan att hantera det. Jag hoppas innerligt att du jobbar på annat ställe idag och att du mår bättre!

 

Mobbad

23 augusti 2016 18:09

Ytterligare ett problem med att anmäla mobbning på arbetsplatsen, med eller utan anteckningar om händelserna, är att chefen och mobbarna (främst) säger, att man har förstört stämningen på arbetsplatsen, genom att ta upp mobbningsproblemet. Att mobbarna har förstört min egen stämning på arbetsplatsen och fått mig att lämna den, är oviktigt för chefen och mobbarna.

En klar tanke...

12 oktober 2016 00:24

Det absolut tråkigaste är att du har rätt för det mesta. Det är den mobbade som får ta all skam och skuld nästan jämt. Jag är den förste att hålla med dig, men det är inte så det ska vara! Och faktiskt; även om det inte ska vara på det viset, så har jag heller aldrig sett att det blivit bra för den som stannat. Inte ens efter ursäkter och löften om bättring. Har folk betett sig så illa, så ska man gå, de förtjänar inte att man är kvar. Det finns ingen vinst i att förslösa resurser på personer som saknar folkvett och är rakt onda. Det är min fasta övertygelse. Jag hoppas innerligt att du är på ett bättre ställe och där folk uppskattar dig!/En klar tanke...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...