Skapandet av inläggen till den här bloggen är en process.

I många fall har jag inspiration, när jag inte har tid att skriva något. Det brukar bli att jag öppnar ett utkast och skriver ner det absolut viktigaste, för att hitta tråden senare. Sen kan jag ju skriva mer utförligt vid annat tillfälle. Just nu finns 7 utkast som väntar på redigering och publicering.

Så jag skriver mina inlägg, skriver långt och analyserande, ibland hett och intensivt. Slipar på formuleringar, flyttar stycken och donar. Korrekturläser innerligt, men missar tyvärr felaktigheter i alla fall.

Sen ska ju inlägget taggas och ibland ska jag välja datum för publicering och så ska allt sparas. Det är här det brukar bli lite fel. Nåt går snett och inget blir sparat. Allt skrivet går upp i tomma intet. Jag tycker jag har tryckt OK tillräckligt många gånger, men tydligen inte. Bara att börja om. Och det sker inte bara nån enstaka gång, det här händer med jämna mellarum. Otroligt irriterande!

Och jag kommer att fortsätta så här, jag är helt övertygad.

Så jag lära skaffa mig en förklaringsmodell på det som händer. Den innebär att det är meningen att det där jag skrivit, aldrig ska bli publicerat. Det är inte tillräckligt bra och jag vet det undermedvetet. Det är meningen att jag ska skriva om det bättre och tydligare. Vilket det kommer att bli gång nummer två. Kan jag ju hoppas.

Så för den som tycker att jag skriver skräp idag, du skulle bara veta vad trams som inte nått fram hit. Det hade kunnat varit betydligt värre!

Fridens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...

Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet.   Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...

Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...

Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något.   Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...

Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden.   Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...