Ett mycket rörigt och inte helt färdigtänkt inlägg följer...

"Eftertankens kranka blekhet" är ett känt uttryck, och påtagligt sant. Lika sant är att det alltid är lättare att döma med facit i hand. Världen förändras, förhoppningsvis till det bättre och efterkommande generationer har en förmåga att totalsåga vad tidigare generationer hittat på. I många lägen hjälper det inte ens med att se händelsena "i gårdagens ljus", de framstår som lika pantade i alla fall.

Faktoider är en mycket intressant blogg. Klart läsvärd! För ett tag sen så tog ett av  inläggen upp hur man ser på något som var politiskt korrekt då, men inte längre är det. Mer konkret; skulle man gått med i ett nazistparti, innan det var fult att vara nazze? Är du nyfiken finns inlägget att läsa här. Inlägget fick min att börja fundera på lite allt möjligt som rör hur man dömer saker i efterhand.

Tider förändras. Det finns rätt mycket som gjorts igenom historien, som vi idag har lite svårt att begripa. Där det inte räcker med att fundera över hur de tänkte då, utan den enda rimliga reaktionen blir att de inte tänkte alls. Möjligt att lite kan lättas upp om man sätter på sig dåtidens "glasögon" och försöker se nån form av sammanhang. Men jag är inte så säker på att ens kunskap om rådande värdesystem och allmänt tankegods kan ursäkta eller mildra ren dumhet.

Jag tänker att det finns en viss skillnad i att veta bättre i rent naturvetenskapliga frågor, än att veta bättre i värderingsfrågor. Min tanke är att det borde vara lättare att veta bättre i frågor som rör hur vi ser på och behandlar varandra som människor, än det är att förstå saker som rör ren kunskap. Men jag är inte så säker på att det är hela sanningen. Det jag frågar mig är om människan är ohjälpligt korkad eller är det bara oschysst att fördöma tidigare generationers handlande och tro?

En gång i tiden var det en allmän uppfattning om att jorden är platt, odiskutabelt. De flesta av oss har idag ändrat uppfattning, dock inte alla. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle ha tyckt annorlunda eller ens funderat på om det fanns ett alternativ. Med den kunskap jag har om 1500-talet gör att jag tror att jag bara svalt budskapet.

Vilka budskap sväljer jag glatt idag? Vilka sanningar som jag lever med idag, ska kommande generationer elakt flina åt och konstatera mig som korkad?

Jag behöver inte titta så långt för att bli varse om att sannningar sällan är absoluta. Det är bara att se till min egen professionella miljö och utvecklingen där. En gång i tiden kunde läkare på fullt allvar gå från obduktion till förlossningsrummet, utan någon som helst rengöring där emellan. Skälet till det var att man inte hade koll på mikrobiologin. Det fanns inte optik nog för att kunna se så små saker och det fanns en tro på att läkare inte kunde vara smittförande. Tanken om att nån så viktigt som en läkare skulle kunna orsaka sjukdom och död,  var orimlig för hela läkaretablissemanget. Då. Och fortfarande verkar det finnas läkare som inte riktigt tror på Ignaz Semmelweis aseptik och går i privata kläder på jobbet. Idag vet vi bättre, idag kan vi handla annorlunda.

Det har varit politiskt korrekt att sterilisera folk till höger och vänster i Sverige. Det var till och med lite fint att tycka att vissa människor inte skulle få avla av sig. Det räckte med ungdomsdepp eller ungdomsrevolt så kunde man anses som för klen eller för agressiv, det var inte värt att föra generna vidare. För att inte tala om avvikande utseende, det var riktigt illa att vara vanställd eller ful på nåt vis. Statens institut för rasbiologi levde och verkade fram till mitten av 50-talet. Idag vet vi bättre. Men vad hade jag tyckt då, i det sammanhanget, hade jag försökt vara "fin nog". Eller hade jag tyckt som jag gör idag? Jag vet inte.

Jag vet att det finns saker som kommer att få mig att framstå som fullständigt okunnig, för framtida generationer. Men jag kan idag inte se eller ens gissa vad det skulle vara eller röra sig om. I mitt liv är ju allt i ett sammanhang och verkar otroligt logiskt ur alla aspekter. Jag kan se fenomen och händelser som kommer att bli stämplade som ren idioti, inom en inte allt för avlägsen framtid. Men de sakerna är på en övergripande, mer global nivå.

Jag försöker vaccinera mig mot dumhet genom att skaffa kunskap och försöka att inte avfärda allt som är nytt och ovant. Att inte känna mig hotad av nya tankar. Jag försöker hålla fast vid vissa grundvärden istället för att se vad som är populärt för stunden. Men också att inse att en sanning är bara en sanning tills den blivit motbevisad, falsifierad eller att förutsättningarna förändrats.

Men jag gissar att eftervärldens dom över 2000-talet kommer att vara så hård, oavsett vad jag gör.

Fridens!