Rättegången mot barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus har inletts. Jag har egentligen inte något att säga om själva händelsen i sak eller vad som hände just i det här fallet. Det har jag inte nog kunskap om. Men min upplevelse är att det bara finns förlorare i den där historien.

Om jag lyfter blicken från denna händelse och blickar lite längre bort så ser jag att det finns frågor kring detta som det behöver pratas om.  Ska fel och skador begågna av sjukvården, verkligen dras i civilrättslig process?  Eller ska det finnas ett rättssäkert system, där det är självklart att anmäla händelser, så att det går att dra lärdom av dem? Begås misstag i vården med uppsåt? Vad avgör om något är uppsåtligt?

Självklart ska patienter och närstående ha rätten att anmäla sjukvården och det som inträffat ska utredas extremt skyndsamt och noga. Både patienter och närstående ska kunna få svar på sina frågor och funderingar. Det ska finnas förklaringar att få. Sjukvården ska kunna berätta vad som hänt och möta frustrerade, rädda och ledsna människor. Det ska gå att få ursäker och erkännanden om att misstag inträffat, samt att sjukvården ska göra vad den kan för att rätta till och lindra följderna. Utöver detta ska sjukvården dessutom se till att skapa system som minskar eller tar bort risken för att samma misstag upprepas. I mitt tycke så har sjukvården en bit kvar att vandra, i de här frågorna.

Sen den här historien uppdagades på Astrid Lindgrens barnsjukhus för tre år sedan, så har det skett förändringar kring hur anmälningar mot sjukvården hanteras. Tidigare har anmälningar fallit under Lex Maria och endast läkare har kunnat anmäla, Socialstyrelsen har gjort en bedöming av det inträffade och en amälan har sedan kunnat gå till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Även drabbade eller deras närstående har kunnat anmäla till HSAN. De har också gjort en utredning av händelsen och gjort en beömning på om de inblandade yrkesutövarna gjort sig skyldiga till oskickligt yrkesutövande och/eller om de varit gravt oaktsamma. Det har inte varit regel att anmälan gått till HSAN, men mycket har hamnat där för bedömning. Ett visst antal yrkesutövare inom legitimerade yrken, har blivit av med sina legitimationer varje år.

Det har länge funnits en misstanke om att det är för få anmälningar som kommer in till Socialstyrelsen. Att många inte vågar anmäla självmant, beroende på att man är rädd för konsekvenserna. Så man utredde möjligheten att använda sig av ett system liknande vad flygledarna har. Att anmälan uppmuntras och att organisationen tar lärdom av händelsen och ser till att justera riktliner och rutiner så att risken för upprepning minskas. Så man valde att göra om systemet och stifta Patientsäkerhetslagen samt se till att den trädde i kraft den  1:a januari i år.

De som är huvudmän för vården har idag skyldighet att se till att ha rutiner som gör att man systematiskt försöker förbygga skador. Det finns också en skyldighet att utreda händelser som givit skada eller som kunde ha lett till skada på patienten. Socialstyrelsen kan i dag rikta hårdare kritik och kan vidta åtgärder mot både mot de som driver vården och mot de som är yrkesutövare. De kan också bestämma att yrkesutövare som inte funkar bra, kan få prövotid tidigare än förut och att de rycker legitimationen tidigare numera. Dessutom ska patienter och närstående uppmuntras att anmäla om de tycker att något inte fungerar.

Jag föredrar att anmälningar går till Socialstyrelsen och inte via åklagre. I min värld blir den civilrättsliga processen mer en hämndaktion, än att den hjälper upp sjukvården långsiktigt. Och jag är inte så säker på att ens fällande dom, gör att föräldrarna till flickan blir så mycket mindre illa till mods. Det tråkiga här är ju att det inte kommer att bli några svar på vad som hände och varför det hände. Det enda som ska prövas är om barnläkaren gjort det med uppsåt eller inte. Vad lär sig någon av det?

Sen finns en liten paranoid röst som piper i mitt öra att det här är början till en praxis att straffa yrkesutövare inom sjukvården, nåt som gör att Patientsäkerhetslagen blir en papperstiger. Nåt som gör att det kommer att mörkas ännu mer kring vilka misstag som verkligen begås i sjukvården. Där giriga advokater kommer att tjäna pengar på människors tragedier, där det ska stämmas skiten ur yrkesutövare till höger och vänster. Jag vill inte att det ska bli så, jag vill det verkligen inte.

Jag lär ju bli varse.

Frid.