Direktlänk till inlägg 22 september 2011
Jag menar inte på nåt vis att vara otacksam eller gnällig, absolut inte! Men läskigt är det.
När jag började skriva här, så var det mest bara för att "hänga av" mig lite allt möjligt, sånt som jag inte hade nånstans att göra av. Efterhand så har jag ju märkt att det här med bloggandet är ett fantastiskt verktyg för att reda ut mitt huvud och vad som finns där i. Jag får klart för mig vad jag tycker och jag kan se samband på ett klart tydligare vis. Nu när det finns lite inlägg att kika på så ser jag att jag får ordning på mina argument och har lite retorikövning. Nåt jag har nytta av i mitt jobb.
Utseendet på den här bloggen har jag lämnat där hän, efter att ha fått ordning på det mest basala. Jag har liksom inte tittat på vad man kan göra eller vad som ens finns i funktionsväg, på denna blogg. Har varit, och är, fortfarande tämligen onyfiken på det. Jag kör ingen PR för bloggen, lämnar inte url:en nånstans, hintar inte offentligt om att det finns en blogg kopplat till nick:et.
Jag skriver för mig själv i först hand. Att nån annan ska läsa är mer sekundärt, inte ens nödvändigt. Kan sen nån ha nytta av vad jag skriver, så är det över all förväntan. Nåt jag inte ens riktigt kan tro på.
Helt nyligen så fick jag veta att en livs levande, fysisk person läser denna blogg ibland (Stort tack för det!). Och visst har jag misstänkt att nån stackare lyckats snubbla in och kanske läst lite här och där, men jag har inte haft det bekräftat. När jag får det bekräftat, så håller jag på att svimma. Det är nästan sant. Jag kunde ha gjort det, om jag vore lite vekare lagd. Men jag har återhämtat mig från den chocken och tänkt att jag kör vidare, oavsett.
Tills idag, när jag sitter och slökikar lite på bloggen och ser av en händelse att det finns en knapp som heter "Statistik", så jag lära trycka på den. Det borde stå nån form av varning på sånt där, för där står det angivet hur många som varit in på sidan. Jag har väl haft både hjärnblödning och hjärtinfarkt sen jag såg att närmare 20 pers landat på sidan under ett dygn. Men helt seriöst? Här?
Nu vet jag ju också att det knappast är närmare 20 pers som läst i bloggen, no way! Men jag gissar att det är en och annan som kanske kikat lite på den.
Och det är lite läskigt. För jag har nog inte fattat på riktigt att folk kan komma att läsa det jag skriver. Men det börjar så sakta gå upp för mig.
Och till er, som till äventyrs läser detta: Tack så mycket för att ni tar er tiden!
Fridens!
Det började med att jag inte visste vad jag skulle ge brorsdöttrarna i födelsedagspresent, för så där snart ett år sen. Hade en otrolig idétorka. Sen kom jag på att jag faktiskt har en massa bilder på dem. Man kanske skulle göra sig en fotobok och ge...
Så kom då dagen jag varit rädd för i några års tid, dagen då jag får beskedet att nästa vän är på väg att lämna livet. Det har varit lugnt på den fronten under ett bra tag, det har sett stabilt ut där det har varit risk för försämringar och ing...
Jag har i princip inte berättat den här historien för någon, den har alltid gått under vänbegreppet, vid nåt enstaka tillfälle har den berättats med orden jag kommer att använda nu. I delar, aldrig i sin helhet. Det är knappt att jag berättat den för...
Så kikar jag in här igen. Som vanligt har mycket hänt. Det är väldigt länge sen jag var in nu och skrev något. Under arton månader har jag haft förmånen att levt i en parallell relation till mitt änktenskap. Det har varit underbara arton månade...
Det blir en del inlägg om mitt sätt att leva mitt liv nu, de djupa betraktelserna om tingens ordning (i den mån de någonsin funnits) läggs på framtiden. Men i alla fall; det slumpade sig så att jag både kunde och det var det mest praktiska att ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|